Archive for the Stress Category

Ikapp

Posted in Ångest, Livet, Morsa, Stress, Vardag on mars 28, 2009 by Morsan

Det kom ikapp mig till slut. Allting. Jag har svårt att växla ner när jag är uppe i varv och de senaste veckorna har varit en dans bland molnen. Och eftersom jag varit glad har jag trott att jag kan axla alla gamla mantlar igen. Styrelseuppdrag, skrivprojekt och familjeangelägenheter.

Men det gick visst inte så bra och i tisdags var jag ledsen. Trött. Och självfallet höll jag mig borta från bloggen, eftersom jag tycker det är jobbigt att fläka ut mina brister.

Men liksom de flesta av mina svackor, var även denna tillfällig. Idag har jag haft mängder av energi. Gjort hörseltest och gått till BVC med Nour. Fixat och donat och ätit god middag med fina vänner.

Nu ska jag sova. Natten är darlings, sovmorgonen min.

Jag måste börja lära mig av mina misstag. Jag vet bara inte hur.

Annonser

Monster efter monster

Posted in Krig, Romanprojekt, Stress on januari 14, 2009 by Morsan

Jag har börjat brotta ner dem. Monstren, som i början är rätt små, men så lätt blir större. Nyss mailade jag förläggaren och meddelade min hemkomst. Detta efter att ha ältat saken i några dagar.

Men du har skrivit kontrakt och fått betalt? Vad tjafsar du om? skällde darling imorse och han har ju rätt.

Men det är så lätt att glömma bort sin egen briljans. Tiden sköljer bort övertygelsen om att ha rott saker och ting iland och får småsaker att växa sig större. Tänk om hon inte tycker att jag omarbetat på rätt sätt. Tänk om hon hatar just det där tillägget och sitter och försöker komma på hur hon ska dissa mig. Rädslan att bli förd bakom ljuset har förföljt mig länge, att få starkare skinn kräver träning.

Nu har jag alltså mailat förläggaren. Jag har kollat styrelsemailen för Brfen, som legat oläst i en månad. Två monster nerbrottade, några kvar. Skattemyndigheten, bilskolan och högskolan.

Kill the monsters, kill´m all.

Körkortstraggel

Posted in Drömmar, Livet, Stress on december 3, 2008 by Morsan

Jag har lagt texten åt sidan för att boosta mig själv inför körlektionen om en kvart. Inför varje gång har jag allt så klart för mig. Jag kan rabbla allt jag bör och ska tänka på, som ett rinnande vatten. Sedan är jag ändå alltid lite för ofokuserad och osimultanig.

Jag har aldrig övningskört utan att vara gravid, kanske är det hormonerna som spelar mig spratt. Kanske hade situationen varit annorlunda om jag gjort ansatsen förra året. I nuläget glider jag så lätt iväg i tankarna och plötsligt har jag missat en skylt eller en avfart. Sist var körläraren riktigt sur på mig efteråt. Visserligen tror jag att hon vaknat på fel sida från början, men hon antydde att med den här kvaliteten på körningen, kommer jag inte långt.

Så nu är jag nervös. Jag hatar att få kritik, hatar att göra fel. Att sitta vid förläggarens mötesbord eller bredvid körläraren vid ratten, är ungefär lika plågsamt, så länge ingen av dem säger att det jag gör är perfekt. Och det har de ju inte gjort än, av förklarliga skäl. I så fall hade deras jobb varit klart.

På fredag kommer darling hem igen. Tänk om jag kunnat överraska honom med att ha klarat uppkörningen. Mött honom med bil på Arlanda, nercabbad med vinden i håret. Vi hade sprungit i slow motion och snurrat runt i en passionerad kram.

Det blir liksom inte riktigt lika magiskt med flygbussen.

Vuxenförvirring

Posted in Livet, Romanprojekt, Stress on november 13, 2008 by Morsan

Ojoj, det är så många tankar som snurrar i huvudet. Jag borde ju starta eget, jag har gått och ältat detta i mer än ett år och någon gång måste det ske. Jag vill ju livnära mig som frilans, vara min egen härskare.

Jag försökte faktiskt, startade Enskild firma, men fick stänga den igen, eftersom den rubbade harmonin i mitt passiva enskilda näringsengagemang i släktföretaget. Istället blev jag tipsad att starta AB, men det kändes för seriöst, för stort och dyrt.

Läser förlagsavtalet och juristen i första rummet säger att det alltid finns förhandlingsutrymme. Underdogen på ena axeln vill bara skriva på, innan tillfället glider mig ur händerna. Förnuftikern på andra axeln slängde iväg ett mail till förläggaren och bad om precisering på vissa punkter.

Jag har sällan sovit sämre än den här veckan. Just nu känns utgivning 2029 som ett skönt alternativ, för att kunna lägga tankarna på hyllan ett tag. Samtidigt tror jag att ju rakare och tydligare jag är, desto gladare kommer jag vara i slutändan.

Nu ska jag gå och träna. Finns ingen bättre terapi.

No more återbud, please

Posted in Stress on september 15, 2008 by Morsan

Jag sitter och försöker skriva en essä och samtidigt koordinera Freden IFs kommande kvällsmatch. Jag känner just nu, att det kanske inte var det smartaste draget i världen att starta ett fotbollslag, när jag sedan länge haft problem med stress över ansvarskännande. Att administrera ett fotbollslag låter säkert som en fröjdefullt litet uppdrag, man spelar lite boll och har skoj, och visst finns de dagar då jag går hem efter en match och känner just så. Men i övrigt bedrar skenet rätt ofta. Hösten kommer, med mörkret och förkylningstiderna och plötsligt går tjugofem överpeppade spelare i vinteride, eller influensa, eller tentastress.

Just nu har jag ett lag. Men klockan är bara 11.33. Vad som helst kan hända. Fick ett sms senast för ett par timmar sen, om en influensa som kommit till stan Än så länge har vi aldrig lämnat WO, jag har faktiskt aldrig ens snuddat vid tanken att ge upp och bara betala för att slippa skiten. Möjligen förra veckan, när jag hade ont i kroppen och halsen. Och ville ge upp. Jag hatar att ge upp. Men jag tror att jag måste lära mig att inte göra saker så invecklade. Säg att jag vill flyga luftballong: Jag behöver inte starta ett lutfballongsföretag. Säg att jag vill gå på bio. Jag behöver inte bygga en biograf, eller kanske ännu bättre, producera en långfilm att titta på.

Jag blir så trött på mig själv. Tankarna surrar så mycket att jag inte ser höstfärgerna i träden. Jag går och tänker att snart, snart snart, blir det lite mindre att administrera. Och så får man inte leva livet, så har jag åtminstone lovat mig själv att sluta hålla på.