Archive for the Ihop Category

Sambo på försök?

Posted in Farmis, Ihop, Morsa, Politik on mars 12, 2009 by Morsan

Darling är nu officiellt pappa till Nour. Livets första utflykt som familj gick till Stadsdelsnämnden och handläggaren Yvonne. Två datum på ett papper och frågan om vi trodde att Nour blivit till någonstans mellan dem. Datumen var baserade på Nours födelsevikt.
Tror ni inte att vi redan borde ha räknat ut när Nour blev till? frågade vi, och jo, det trodde nog Yvonne men lagen var ju från 1917 och lite förlegad kan man tycka.
Det kanske är dags att ändra lagen föreslog jag, men jag tror att Yvonne slutat lyssna då.

Därefter bad hon oss se över vår livssituation, eftersom sambor ju inte ärver varandra och ett testamente kan vara på sin plats. Inte alla vet det nämligen.

Jag fattar inte det här med sambolagstiftningen. De flesta som väljer att leva under beteckningen sambo, slipper nog gärna att skriva testamenten och godkänna sina barn. De flesta ser det nog som ett alternativ till äktenskapet. Och på många sätt är det ju det också. Man har ju praktiskt taget samma förpliktelser som någon som är gift. Man är skyldig att försörja sin partner om denne inte har ett jobb. Man är dessutom skyldig att lämna hälften av det man äger om man blir lämnad eller själv lämnar sin sambo.

Rättigheterna är det lite sämre med. Dör min partner får jag ingenting. Och gör vi barn ihop, är det bara en av oss som blir vårdnadshavare automatiskt.

Det känns inte så modernt. Det känns mer 1917. Kvinnor hade inte ens rösträtt i Sverige 1917, de levde under förmyndarskap. Hur kan någon samlevnadslagstiftning från den tiden ha rätt att leva kvar?

När jag berättade för Farmis att jag väntade barn, sa hon att hon gott tyckte vi kunde ha gift oss först. Jag svarade att det är ett politiskt statement för mig att inte göra det. Att jag kanske faller till föga om lagstiftningen ändras. Om det upphör att antas att de som är gifta beter sig annorlunda än de som är sambo. Då kan jag nog tänka mig att fira det med ett bröllop.

Som gift behöver man som sagt inte bekräfta några faderskap.

Hur gör man om den man är gift med inte är pappan till barnet? Kommer man hit och överklagar då? frågade reportern som var där med oss.

Eftersom jag och darling är så rabiata i allt vi företar oss, hade Heliga familjen i P1 beslutat att haka på.

Yvonne visste inte svaret på den frågan. Men hon tyckte det lät som en invecklad procedur.
Kanske får alla tre komma hit då. Den gifta icke-pappan, mamman och den riktiga pappan föreslog vi.

Nour slet ut sonden i natt när vi skulle äta. Det gläder mig att hon redan är revolterande, hon är grym min dotter. Så liten och så kraftfull.

Som tur är äter hon som en häst numera, både från bröst och flaska och behöver inte sonden längre. Och så kommer hemsjukvården hit om en timme också, och kan sätta tillbaka den om så krävs.

img_7141

Men visst är hon mycket snyggare utan?

Annonser

Bakfull

Posted in Drömmar, Ihop, Kärlek on december 8, 2007 by Morsan

Inatt drömde jag att Krister Fuglesang antastade mig. Jag försökte knuffa bort honom och tänkte att alla de där intervjuerna om vilken bra man han är, sannerligen var vinklade.

Sover på diagonalen i sängen eftersom darling är i Liberia.

Helst skulle jag vilja skriva ett riktigt toffligt inlägg om hur halv jag är utan honom, om hur mycket jag saknar honom och så, men det gjorde jag sist han var borta så jag får skärpa mig.

Nu ska jag gå och kolla in brorsans fantastiska fotoutställning (igen) och träffa kompisar från förr.

Balans

Posted in Ihop, Kärlek, Livet on oktober 6, 2007 by Morsan

Jag är gladare nu. Var ledsen förut. Men det mesta känns enklare på sistone. Ilska går över snabbare, frustration kan bli konstruktiv text eller tanke eller självinsikt.

Men jag måste få behålla rätten till mina känslor. Jag var ihop med ett pucko en gång i tiden, som alltid kallade mig paranoid och puckad och dum och missunsam. Jag är känslig mot det nu. Jag vet att jag borde skratta när darling säger åt mig att jag överdriver. I relation till vad, frågar jag ofta, och jag borde stanna där. Men istället tar jag åt mig och tycker som han, att jag är barnslig och bortskämd som inte borstar av mig känslorna och går vidare. Istället för att hålla fast vid att jag har rätt. Till mig själv. Till att vara den jag är.

Tvåsamhet är skitsvår. Boken jag läser nu gör mig fysiskt och psykiskt illamående. dels blir jag förbannad på henne som inte gör slut, dels på honom, psykopaten, för att han påminner mig om
puckot jag hängde med. Eftersom jag inte har någon självkänsla måste jag ta din. Tillintetgöra din. Parasitera.

Hon är författare, skriver en bok om vad som hänt. Såklart. Vi som gillar att skriva gör inget annat än att dokumentera våra liv på olika sätt. Jag har så många dagböcker att jag flyttat dem till damp för att ha plats med pocketböcker hemma.

Jag har jobbat hårt för att gilla ensamheten. Jag ser det lite som en förlust att inte vara lika självklar i den längre. Men jag tror på tanken att kunna vara två, på individnivå. Men det är ett sökande efter balans som tar tid att hitta.

Hoho, samboooooo?

Posted in Ihop on maj 11, 2007 by Morsan

padda1.jpg

Det sämsta med att vara sambo och gilla det, är att själv är bäste dräng inte längre är det. Jag har svårt att somna när jag är ensam hemma, svårt att komma på vad jag ska äta, göra. Tiden är liksom inte lika rolig ensam som den var förut.

Tillbaka från urskogen

Posted in Ihop, Kärlek, Livet on maj 7, 2007 by Morsan

elis.jpg

Har varit i Småland och sökt fler av darlings rötter. Vi hittade många gamla härliga vänner, och vänners avkommor.
Men två av darlings forna hem var rivna. Grönt gräs och kullar ingav känslan av att inget hus någonsin stått där.

Tillbaka i Stockholm har jag försökt starta eget hela dan och nu är jag nära målet. Saknade e-legitimation så jag får skriva ut blanketterna imorgon. Och flytten närmar sig med stormsteg. Försöker hitta en hantverkare vilket inte är så svårt. Men en bra hantverkare är svårare. Känner mig ute på okänd mark, har haft världens bästa Leif så länge jag kan minnas. Ingen kan snickra som han liksom. Och nu. En djungel.

Men jag är glad och pirrig. Drömmer konstigt och jobbigt. Inatt gjorde darling slut utan förvarning och jag stod på ett jättelikt köpcenter med brorsan och grät så det ekade. Usch, jag var så sjukt ledsen, sorgsen, och livet, framtiden var så tom. Så intetsägande.

Vaknade med det tunga kvar i kroppen och kunde inte hejda den verkliga, vakna gråten som skakade sängen. Men jag somnade om. Vaknade glad. Har tränat för första gången sedan vurpan i Sälen och trots att det fanns lite smärta kvar längst inne i korsryggen, tror jag mig vara friskförklarad. Skönt.

Sa till terapeuten att jag trodde drömmarna berodde på att vi snart ska bo ihop på riktigt. Att min oro bearbetas i sömnen. Hon tyckte det var ett bra sätt att tolka dem på. Jag gillar henne mer för varje måndag som går.

Bergodalbanevardag

Posted in Glädje, Ihop, Kärlek, Livet on mars 29, 2007 by Morsan

Jag vet inte om det är tack vare tårarna jag dränkte in terapeuten med i måndags, men dagarna efteråt har varit så fina. Livet har ju så många komponenter, yrkes- och privat- och alla möjliga slags liv att kombinera, och egentligen har vi inte hittat en lägenhet och jag har skrivkramp varannan dag. Men jag har hela veckan gått med en overkligt skön känsla av kärlek i magen. Fått överraskningspresent och chokladägg, varma ord, tankar och förståelse. Igår satt jag på en sten på Södermälarstrand och lyssnade på en låt som gick mycket i mina lurar för ett år sen och insåg att vi snart gått varvet runt. Delat alla årstider.

När jag är glad kan jag vara klok och skärpt och rolig. När jag är ledsen är jag ledsen. Krafsar i gropen, den som leder till det svarta hålet. Eftersom jag varit glad den här veckan har jag bl.a. bestämt mig för att ha födelsedagskalas. Skita i födelsedagsångest iår. Jag hoppas känslan håller i sig. Förrförrförra året ångrade jag mig två gånger. Först bjöd jag alla jag kände, sen ändrade jag mig och ställde in. Sen ännu en gång och återbjöd alla. På dagen för kalaset blåste det snålvind och jag fick sockerchock av morotskaka.

Nu ska jag snart gå och träffa barndomsbästisen. Hon älskar att fylla år. Hon bor i London vanligtvis. På lördag kanske jag tar mig till ikea, om det sista slemmet lämnat halsen. På söndag ska jag lura någon. Kolla på lägenheter. På måndag terapi. Livet går runt runt runt. Jag älskar när darling säger att han gillar att bo med mig. Att bli hans sambo känns som det bästa jag gjort i mitt liv. Det har varit mycket kaos, och även fast andra säger att det är svårt att flytta ihop, så har jag tänkt att mitt kaos ändå är värre än alla andras. När lugnet lägger sig igen händer det att jag pressar näsan så hårt mot hans arm att jag nästan inte kan andas.

När jag inser att jag i svarta stunder varit nära att tro att det kanske inte kan fungera mellan oss, blir jag så rädd att jag får sväv. Herregud. Han är ju den finaste människa jag mött. Mobilen skriker att nu är tuppluren slut, nu måste jag gå hemifrån. Jag skiter i att stänga av, låtsas att fågelsången är äkta. Men jag ska gå. Bara skriva klart inlägget först.

Om att bråka vid frukostbordet

Posted in Ihop, Ilska, Livet on mars 16, 2007 by Morsan

Jag behöver verkligen skriva om det här. Men samtidigt har jag lovat att inte hänga ut någon. Så jag får väl låta bli. Har ju en annan dagbok också, en sån som inte finns att läsa på nätet.

Jag har ganska många behov har jag insett. Behov av att äta frukost, behov av att rensa luften, behov av att komma i tid.

Det mesta är verkligen 100 gånger enklare med att vara ensam. Men shit det är vår ute och jag ska hänga med favomostern och kusinbarnet ända till halv 2. Och då ska jag vara professionell. Men vissa principer kan jag bara inte frångå. Det behöver inte handla om envishet. Utan om respekt.