Archive for the Glädje Category

Meh kan man ha det bättre?

Posted in Glädje, Livet, Morsa, Romanprojekt on april 28, 2009 by Morsan

bild-1

Dagarna förflyter med blixtens hastighet. Solen skiner och igår vann vi andra matchen i rad i Korpen. Visserligen har vi fler spelade än övriga men det känns ändå helt ljuvligt att vi är först i serien. Den här skärmdumpen ska jag bevara i minnet för evigt.

Nour har sovit 7-8 timmar i sträck fyra nätter i rad nu och vi är förundrade. Jag tror att vi fortfarande går och väntar på att det ska bli jobbigt, för visst ska det vara jobbigt att ha barn? Istället blir det lättare. Tryggare stabilare roligare. Kanske beror det på att vi undanhållit Nour all litteratur som finns om hennes utveckling: Just nu är du i en utvecklingsfas lilla vän. Det betyder att du ska vara extra krävande.

Och med den egna boken flyter det också på. Igår hade jag möte med PR-ansvarig och på den fronten händer inte så mycket mer förrän framåt hösten. Mest att skriva ner alla kanaler som jag tycker kan användas för att storsälja. Texten som jag ägnade hela veckan åt att ha ångest över, skickades iväg i morse.

Man skulle kunna säga att det enda tunga moln som finns på min himmel, är tanken på att darling åker till Kongo på söndag. På sätt och vis känns det spännande att på egen hand axla föräldrarollen, men samtidigt vet jag att jag kommer sakna honom så sjukt mycket, varje andetag av hans frånvaro. Och jag mår dåligt å hans vägnar över hur mycket han kommer att sakna Nour. Mig också givetvis, men min utveckling är rätt begränsad under tio dagar.

Men så är det ju vår. Jag ska åka till landet och gå på barnvagnspromenader och kanske redigera lite manus under tiden. Dricka bag-in-box och spåna på nya skrivprojekt och kalla mig själv författare inför grannarna.
Man kan nog inte ha det bättre.

Annonser

Piff puff paff

Posted in Glädje, Kärlek, Livet on april 3, 2009 by Morsan

Jag fick en överraskningsfest. Såhär i backspegeln kanske jag borde ha varit mindre trögfattad, men jag anade verkligen ingenting.

Nu är jag lite full. Väldigt glad. Farmor och mormor har suttit barnvakt med bravur.

Livet är härligt.

30

Posted in Ångest, Glädje, Livet on april 2, 2009 by Morsan

Idag blir jag 30. Det känns annorlunda. På ett bra sätt. Jag skulle bjudas på frukost på hemligt ställe, men eftersom Nour bestämde sig för att både äta och kräkas lite först, blev vi försenade och hann inte. Istället blev det frukost på Pappas Deli, hundra meter från huset.

Därefter skulle vi titta på kaffemaskiner, men då blev Nour hungrig igen, så nu är vi hemma och äter och samlar nya krafter inför tårtkalas hos påtvingade bästisen Ava. Men Avas mamma har mjölkstockning och självaste Ava har magknip och det hade tydligen varit tårtkaos utan dess like, så vem vet vad som väntar.

Och tro det eller ej, men jag njuter. Jag har knappt hunnit tänka på att ha ångest. Jo, visserligen när vi stod i snålblåsten på Västerbroplan med sju minuter till nästa buss och vi förstod att det bara var att vända hem igen. Men så fort jag fick lite macka och latte i magen så skingrades dimmorna och det underbara faktum gick upp för mig, att min födelsedag aldrig mer kommer bli ett problem. Eftersom Nour finns och tänker sätta sina behov främst i minst tio år framöver.

Nu ska vi sikta på att åka buss. Försöka hinna från punkt A till punkt B på en timme. Får se hur det går.

Tacksamhet

Posted in Glädje, Livet, Morsa on mars 17, 2009 by Morsan

Det skrivs rätt mycket om för tidigt födda barn just nu. Igår om Pelle, född samma dag som Nour. I söndags om Jack, född lika för tidigt som Nour, men som på grund av en blödning i lungan inte överlevde.

Jag antar att den största förändring som skett inuti mig sedan jag blev förälder, är samhörighetskänslorna med andra prematura och deras anhöriga. Föräldrarna till flickan som dog på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Pelle och Jack. Balansgången mellan liv och död.

Jag har väntat på att känslorna ska komma ikapp efter allt som hänt under de senaste månaderna. Känslor av sorg, vrede, besvikelse, vad som helst.

Men jag är fortfarande bara uppfylld av vilken jävla tur vi haft. Att vår grymma Nour ligger och snusar några meter bort och ständigt påminner oss om att hon finns. Om att hon inte föddes i en jordbävningsdrabbad dal i Costa Rica. Att hon av egen kraft drog djupa andetag efter förlossningen. Att hon hämtade upp hjärtstilleståndet som inträffade några korta minuter in i hennes liv (som jag länge var lyckligt ovetande om, men som darling fick möta ensam. Usch.) Att hon läkte öppna kärl i hjärtat, bekämpade infektioner, att apnélarmet hållit sig tyst sedan vi kom hem.

Vi hade en skakig start, men samtidigt fick vi vara nära varandra hela tiden och omhuldades av släkt och vänner över hela världen.

I böckerna om prematura barn står att jag som moder med största sannolikhet kommer bli deppad. Anklaga mig själv för att kroppen gav upp och sörja att inte ha fått gå en hel graviditet. Men jag känner det inte. Ingenstans.

Jag är bara tacksam.

Lux

Posted in Glädje, Livet, Morsa, Romanprojekt on mars 15, 2009 by Morsan

bild-2

Jag bor ju på Lilla Essingen, där även Lux ligger. När jag gick och väntade och längtade efter att mitt manus skulle sållas ut ur någon av förlagens stora högar, lovade jag darling att bränna en del av mitt förskott på en middag där, om jag fick ett bokkontrakt.

Så ringde Forum och ville ge ut min bok. Därefter ändrade de sig, för att slutligen ändra sig ytterligare en gång. Vid det laget var förvirringen så total, och vi dessutom nästan på väg till Costa Rica, att vi inte kom oss för att äta på lyxrestaurang. Istället beslutade vi att göra det när vi kom hem, men då dök ju Nour ner som en blixt från klar himmel.

Men nu! Har vi bokat bord på Lux och kan, tack vare fördröjningen, slå två flugor i en smäll. Dels fira att jag ska ge ut en bok och dels fira att Nour fyller två månader.

Så nu sitter jag och dreglar över menyn och funderar på om det är lika mycket mat som det är ord i rätterna. I så fall kommer jag bli sjukt mätt. Åtminstone om jag tar Utvald meny vinter.

Sönderskrattade

Posted in Glädje, Kärlek, Livet, Morsa, Vardag on mars 5, 2009 by Morsan

Efter en halvtimmes skrattande i soffan slocknade Nour på en kudde. Som alltid med en fot utanför filten. Precis som sin pappa.

Jag sitter vid hennes sida och njuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuter av att vara hemma.

Hade tänkt lägga upp en bild, med USB-sladden ligger i någon av alla påsar vi släpat med oss från sjukhuset. Och jag orkar inte leta just nu. Jag vill bara stirra på mitt barn som bor här nu. Med oss.

Avstånd

Posted in Glädje, Livet, Morsa on mars 2, 2009 by Morsan

När jag gick vägen från avdelning 20 till bibblan nyss, slog det mig hur kort sträckan blivit. Åtminstone jämfört med någon av dagarna efter kejsarsnittet, när jag och darling var på jakt efter frukost och han tvingades lämna mig halvvägs och springa i förväg, för att inte missa Nours matning.

Det är svårt att förstå att det är samma sträcka. Liksom det är obegripligt att det gått sex veckor sedan jag lades in. Sex veckor!? Hela februari har flugit förbi och jag har knappt gått utanför dörren. Visserligen bästa tänkbara månad att klippa ut ur livet, men ändå. Jag kan inte fatta.

Nour blev av med syresättningsmätaren idag och har endast ett apnéelarm kvar, som ska följa med oss hem. Och nedräkningen har börjat. Torsdag tror de att vi kan styra kosan härifrån. Ljuset i tunneln. Hägringen i öknen.

Torsdag.

Jag hetsade hem en sväng i förmiddags och hämtade rena kläder. Spände vaxduken över skötbordsdynan som mamma fixat, pillade lite med det enda hörnet i lägenheten som skvallrar om att ett barn tänker bo där snart.

Jag längtar hem så mycket att jag får ont i magen. Om jag till hundra procent kunde lita på att dessa dagar verkligen var de sista, då skulle jag njuta så mycket nu. Men inuti lurar oron över att de kommer vilja hålla kvar oss lite till. Bara ett par dagar, som snabbt blir tio, tjugo, en hel månad till.

Men om det blir som vi drömmer, åker vi hem på torsdag. Och sedan, när Nour kastat sonden över bord och alla hennes vänner är fria från förkylning, ska vi ha en muckarfest.

Med flaskmatning så det står härliga till!