Archive for the Farmis Category

Sambo på försök?

Posted in Farmis, Ihop, Morsa, Politik on mars 12, 2009 by Morsan

Darling är nu officiellt pappa till Nour. Livets första utflykt som familj gick till Stadsdelsnämnden och handläggaren Yvonne. Två datum på ett papper och frågan om vi trodde att Nour blivit till någonstans mellan dem. Datumen var baserade på Nours födelsevikt.
Tror ni inte att vi redan borde ha räknat ut när Nour blev till? frågade vi, och jo, det trodde nog Yvonne men lagen var ju från 1917 och lite förlegad kan man tycka.
Det kanske är dags att ändra lagen föreslog jag, men jag tror att Yvonne slutat lyssna då.

Därefter bad hon oss se över vår livssituation, eftersom sambor ju inte ärver varandra och ett testamente kan vara på sin plats. Inte alla vet det nämligen.

Jag fattar inte det här med sambolagstiftningen. De flesta som väljer att leva under beteckningen sambo, slipper nog gärna att skriva testamenten och godkänna sina barn. De flesta ser det nog som ett alternativ till äktenskapet. Och på många sätt är det ju det också. Man har ju praktiskt taget samma förpliktelser som någon som är gift. Man är skyldig att försörja sin partner om denne inte har ett jobb. Man är dessutom skyldig att lämna hälften av det man äger om man blir lämnad eller själv lämnar sin sambo.

Rättigheterna är det lite sämre med. Dör min partner får jag ingenting. Och gör vi barn ihop, är det bara en av oss som blir vårdnadshavare automatiskt.

Det känns inte så modernt. Det känns mer 1917. Kvinnor hade inte ens rösträtt i Sverige 1917, de levde under förmyndarskap. Hur kan någon samlevnadslagstiftning från den tiden ha rätt att leva kvar?

När jag berättade för Farmis att jag väntade barn, sa hon att hon gott tyckte vi kunde ha gift oss först. Jag svarade att det är ett politiskt statement för mig att inte göra det. Att jag kanske faller till föga om lagstiftningen ändras. Om det upphör att antas att de som är gifta beter sig annorlunda än de som är sambo. Då kan jag nog tänka mig att fira det med ett bröllop.

Som gift behöver man som sagt inte bekräfta några faderskap.

Hur gör man om den man är gift med inte är pappan till barnet? Kommer man hit och överklagar då? frågade reportern som var där med oss.

Eftersom jag och darling är så rabiata i allt vi företar oss, hade Heliga familjen i P1 beslutat att haka på.

Yvonne visste inte svaret på den frågan. Men hon tyckte det lät som en invecklad procedur.
Kanske får alla tre komma hit då. Den gifta icke-pappan, mamman och den riktiga pappan föreslog vi.

Nour slet ut sonden i natt när vi skulle äta. Det gläder mig att hon redan är revolterande, hon är grym min dotter. Så liten och så kraftfull.

Som tur är äter hon som en häst numera, både från bröst och flaska och behöver inte sonden längre. Och så kommer hemsjukvården hit om en timme också, och kan sätta tillbaka den om så krävs.

img_7141

Men visst är hon mycket snyggare utan?

Annonser

Fredlig luciahelg

Posted in Farmis, Fred on december 12, 2008 by Morsan

poster

Äntligen fredag. Mamma sitter vid köksbordet och läser DN. Vi ska till Farmis i Igelboda och önska god jul.

Imorgon är det lucia. Jag kommer lobba för freden på Strand (Street) mellan elva och två både lördag och söndag.

Så kom gärna förbi, designa en fredsleksak, vinn en fredsduva och kasta prick på pistoler och jasplan.

Pappas första barnbarn

Posted in Farmis, Kärlek, På smällen, Sorg on september 30, 2008 by Morsan

Jag sa det inte högt, men att tänka det gav mig tårar i ögonen. Farmis, så liten och mindre och mindre för var gång, stod vid dörrposten in till köket.

Du tycker säkert att jag lägger mig i, men jag bryr mig så mycket om er. Ni är ju Anders barn.

Jag såg min chans att berätta just då. Efteråt förstår jag inte riktigt hur jag kunnat vara så orolig, hur jag trott att hon skulle bli annat än glad. Men då var jag lite skraj och hon mjuk och full av pappatankar och vad kunde passa bättre, än att säga det då?

Farmors små ögon under massor av ögonlock och annan väldigt rynkig hud, fick ett uttryck av förvåning i ansiktet. Förtjusning.

Vad säger du?!

I vågor går den. Längtan. Efter den förlorade föräldern. Det är en klyscha, att med sitt eget havande börja rota i sina föräldrars föräldraskap, men klyschor är ofta sanna. Och hur mycket intensivare blir inte sökandet och undrandet, när föräldern inte finns?

Farmor berättade om att hon mått illa hela sin graviditet. Att pappa kommit ut som en femtiofyra centimeter långsmal liten ål. Att han var ett känsligt barn.

På väg hem från Tippen, när jag hjälpte rullatorn över trottoarkanten, suckade hon.

Tänk att du ska bli mamma.
Och jag fnissade nog. Ja, det är stort.
Jag älskar henne så mycket. Han sa så din pappa, om dig.

Farmis har sagt det förr. Men jag är som sagt väldigt blödig numera, så tårarna trillade som höstlöv mot marken. Fan att han dog. Fan att jag aldrig fick dusta, diskutera, ifrågasätta och lära känna. Fan att jag aldrig får veta vad föräldraskapet var för honom.

Men det känns coolt att jag och farmis funnit en ny gemenskap. När jag berättade att jag funderade på att banga gastroskopin jag kallats till, på grund av att bedövning inte är så bra i nuläget, fnös hon bara.

Herregud, hur tror du att du ska klara att föda barn om du inte klarar en gastroskopi?

Självklart har hon rätt. Och just nu känner jag mig riktigt peppad på att svälja en kamera, med en alvedon på sin höjd, att stilla nerverna med.

Ny vecka, gammal energi

Posted in Farmis, Livet on maj 14, 2007 by Morsan

Igår fyllde farmis 91. Hon var betydligt piggare än jag, som just vaknat i Strängnäs efter möhippa. Farmis bar svart eftersom födelsedagen sedan fyra år sammanfaller med farfars dödsdag.

Vi åt tårta och pajer och sallad, drack vin och åt ost, men ändå var jag lite arg när jag kom hem. Inte så arg som jag brukat vara efter diskussioner i bakfyllan, där min litenhet använts mot mig. Alltså inte den fysiska storleken utan det faktum att jag är del av en yngre generation och borde hålla mig sansad. Och anledningen till att jag inte kom hem med frustration upp i halsen var nog för att jag, faktiskt, börjat förstå att jag har rätt att stå för vad jag tycker.

Darling sov och ville inte vakna, så jag hyrde en film om kärlek. Där snubben som den ena tjejen blev kär i, visade sig vara änkling och ensamstående far till två små flickor. Och han sa till tjejen att hans liv var komplicerat. Att han var mamma och pappa på en gång, jobbade heltid, lappade kläder på symaskin, lagade mat, tog hand om uppfostran och hem… Och tjejen tänkte åååååååååå, och hennes ögon tårfylldes nästan, trots att hon hade svårt att gråta och hon höll verkligen på att bli kär i den där underbara mannen.

Sen tänkte jag att man bytte rollerna. Att kvinnan sa det förstnämnda. Och mannen stod inte alls tårfylld utan tänkte, ”okej, och vad menar du är speciellt med det?”

Jag visste vad jag hyrde, jag får skylla mig själv. Jag VILL ju gilla lättsmälta komedier, men jag verkar tyvärr ha tappat förmågan.

Annars var det ganska intressant att läsa och höra alla reaktioner på ”öststaternas invasion av schlager-EM”. Min farbror ville tom sträcka sig så långt som att alla i östeuropa har skitmusiksmak och att det är i Sverige som den riktiga schlagern finns. Medan jag och min kusin tyckte att handlar det om kompisröstning har vi ju haft vår tid i toppen i 50 år, så kanske är det dags att låta andra få njuta av framgångskänslan.

Hängig

Posted in Chile 2007, Farmis on februari 9, 2007 by Morsan

Nyss kom mitt nya visakort, igår kom koden. Tre gånger slog jag in fel kod i utlandet, men eftersom bankomaten inte äter upp korten, märkte jag det inte förrän jag för tredje gången försökte betala utan att köpet gick igenom.

Mobilens pinkod glömde jag också, men lärde mig av tidigare läxa och försökte bara två gånger innan jag gav upp. Fick vänta till jag kom hem till mitt kök och förra årets kalender där siffrorna stod nedskrivna.

Jag är på tredje dagen av hängighet och den tar sig hela tiden nya skepnader. Just nu är det ont i halsen och ett huvud för tungt att bära upp. Dessvärre blir jag ju aldrig sjuk, så utåt sett verkar jag fräsch, pigg och solbränd för att citera farmis som jag träffade igår. Vi gick till Tippen för att äta lunch, men de hade bara panerad spätta och i Chile kunde man inte se skogen för all panering, så jag ville inte ha. Ingen av oss ville, vi var sugna på gravad lax. Och eftersom farmis är kändis på Tippen (man kan tydligen fråga efter mormor i vilken butik som helst och alla vet vem man menar) halade de fram gravad lax. Så vi åt lyxlunch och njöt.

Tredje dagen i rad med gravad lax. Jag får inte nog.

Började på en ny dagbok igår. Missade tvåmånadersdeadline på den gamla med åtta dagar, men jag skriver alltid mindre på resa. Ännu färre tidningsurklipp.
Den nya är knallblå bookbinder och borde bli en rackarns glad upplevelse, men klarsynthet och mod och stora genomförda projekt. Bara jag kunde sluta hänga.

Synd

Posted in Drömmar, Farmis on november 8, 2006 by Morsan

Vi har uppläsningskväll i skolan. Jag försöker memorera min text och det går rätt bra, men egentligen vet jag med säkerhet först när jag testat på publik. Nervositet ändrar allt.

Jag drömde om Tessan inatt. Jag tror att jag såg henne på Konsum igår, men när jag väntade på att hon skulle komma ut, gjorde hon aldrig det. Så jag satte mig på tåget istället och åkte ut till Farmis.
I drömmen satt Tessan längst fram i en buss, jag och Purre var några säten bakom.
Förlåt att jag inte ringt på så länge.
De e lugnt.

Tessan verkade glad att se oss, men inte så överraskad. Hade tappat några tänder i överkäken.

Hos farmis lagade vi lax och grönsaker i ugn, åt ost efteråt och drack gott vin ur halvlitersflaskor. Jag lovade att räkna mitt silver, farmis lovade att vi skulle äta jullunch ihop.
Jag måste spela in henne innan dess. Tanken surrar i huvudet som en enveten fluga och hon blir äldre varje dag, det känns så tydligt varje gång jag är där. Jag vill dokumentera hennes historia för den är grandios. Oersättlig. Farmis alltså, inte flugan.

En liten lur skulle sitta fint

Posted in Farmis on september 28, 2006 by Morsan

Blogger har strulat hela dan idag igen, men nu kom jag in. Är så trött att det känns som att ögonen möts i mitten av huvudet. Men dagens höjdpunkt när Calle fick sin 30-årspresent, gav rätt mycket ny energi. Den som säger att det är roligare att få än att ge, har fel.

Har just skickat iväg min halvfärdiga text till gruppmedlemmarna. Tog en liten paus och kollade in DI-dokumentären om kärlek som var fin och passade mitt ämne. Försökte hjälpa Åsa och Bodil med att bränna sin film förut, vilket gick sådär. Men vi åt middag på Seymus, som var god. Sen ringde och trackade farmis för att få veta vad en moderiktig pingla hade för kläder 1972, men hon tyckte att jag var för frågvis för att få vettiga svar.

Det beror väl på vad hon är för typ av tjej.
En sån som du farmis. En sån som gillar NK.
Men då är det väl bäst att hon går till NK och frågar?
Men det är 1972, hon kan inte gå till NK. Jag sitter och hittar på en historia här!

….

Om du skulle äta en god bit mat, då farmis. Vart gick du då 1972?
Jag gick väl ingenstans, jag var väl hemma med min man.
Men om du tog med farfar för att äta en god bit mat?
Jaha! Ja å, då brukade vi gå till det där trevliga stället som ni tog mig till på min födelsedag.
Gondolen?
Just det, Gondolen.
Något lite närmare marken?
Nej vet du Agnes, jag minns faktiskt inte idag.

Ett ganska oväntat svar. Farmis minns faktiskt allt. Men jag tror hon ville lägga på, för Aktuellt började.

Moderna muséet också, i morse. Ett grupparbete i form av en pjäs om en tavla. Köpte en spontanpresent till brorsan innan jag gick hem. Men honom såg jag inte röken av idag, så han får den imorgon.