Archive for the Chile 2007 Category

Hängig

Posted in Chile 2007, Farmis on februari 9, 2007 by Morsan

Nyss kom mitt nya visakort, igår kom koden. Tre gånger slog jag in fel kod i utlandet, men eftersom bankomaten inte äter upp korten, märkte jag det inte förrän jag för tredje gången försökte betala utan att köpet gick igenom.

Mobilens pinkod glömde jag också, men lärde mig av tidigare läxa och försökte bara två gånger innan jag gav upp. Fick vänta till jag kom hem till mitt kök och förra årets kalender där siffrorna stod nedskrivna.

Jag är på tredje dagen av hängighet och den tar sig hela tiden nya skepnader. Just nu är det ont i halsen och ett huvud för tungt att bära upp. Dessvärre blir jag ju aldrig sjuk, så utåt sett verkar jag fräsch, pigg och solbränd för att citera farmis som jag träffade igår. Vi gick till Tippen för att äta lunch, men de hade bara panerad spätta och i Chile kunde man inte se skogen för all panering, så jag ville inte ha. Ingen av oss ville, vi var sugna på gravad lax. Och eftersom farmis är kändis på Tippen (man kan tydligen fråga efter mormor i vilken butik som helst och alla vet vem man menar) halade de fram gravad lax. Så vi åt lyxlunch och njöt.

Tredje dagen i rad med gravad lax. Jag får inte nog.

Började på en ny dagbok igår. Missade tvåmånadersdeadline på den gamla med åtta dagar, men jag skriver alltid mindre på resa. Ännu färre tidningsurklipp.
Den nya är knallblå bookbinder och borde bli en rackarns glad upplevelse, men klarsynthet och mod och stora genomförda projekt. Bara jag kunde sluta hänga.

Annonser

Knutlosardagen

Posted in Chile 2007 on februari 3, 2007 by Morsan

Fredag och sista dagen pa paradispraian. Frukostbuffé med gigantiska saftiga vattenmelonbitar, vindstilla och fryntliga glass- majskolvs- grillspettsforsaljare som gar fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Vi firar tydligen nan javla afrikansk hogtid, smallare har fatt mig att hoppa ur skinnet hela dagen.

Annars har manga knutar nystats upp idag. Jag och darling har uppfyllt en hittills livslang drom att fa aka bananbat, alltsa tio personer i rad pa en gul korv bakom en bat. Vi satt langst fram halva tiden var och efterat var ogon och hals fulla med salt.

Sen fick vi tillbaka passet. Visserligen ryktades det om dess upphittande redan igar, men nar vi kom till stationen i morse var det fortfarande i en buss i nagon annan del av provinsen. Andra gangen, strax efter 13.00, halade de dock fram filofaxen med ett milt leende och vi skrattade och kramades hela vagen tillbaka till hotellet. Darling bjod pa den dyraste taxiresan vi gjort hittills, alltsa i relation till strackan vi akte. Men jag lyckades pruta 1 real (3,30 kr), sa vi ska nog klara oss.

Sen hade vi dokumentarkrismote. Faktiskt har vi bada (utan att vaga saga det till varandra) under de senaste dagarna kant att filmen blir skit. Utan rod trad, omojlig att klippa, jag har dessutom kant att de viktigaste bitarna saknas. Igar nar jag ringde brorsan fran darlings svenska mobil for ca 100 kr/minut, sa han at oss att kora hart de sista dagarna. Da kandes det som en omojlighet, nu mer som att jag har en positiv eldflamma i baken. Filmen kommer att bli grym, oavsett om den blir for bara oss eller for hela varlden.

Pa mandag bar det av tillbaka till Sverige. Jag har varit utan tackning pa mobilen i sex veckor, har nastan glomt hur det kanns att fa sms. Telia verkar ha javligt taffliga samarbetspartners i Sydamerika. Men a andra sidan ar de skitdyra…

En vacker spannande varld

Posted in Chile 2007 on februari 1, 2007 by Morsan

ss_1.jpgss_2.jpg

Andra dagen togs vi till en park med skoldpaddor och en takterras med kaktusblommor. Det kandes lika exotiskt som nar jag tittar pa bilderna nu. Vi har upplevt det dar, skumt liksom.

ss_31.jpgss_4.jpg

Igar vid midnatt tog vi bussen till Garopaba, sex timmar utanfor Porto Alegre. Man kan ju inte aka till Brasilien utan att se havet tankte vi och det hade vi verkligen ratt i. Tittar man pa en karta tror man att Porto Alegre ligger vid havet men val dar inser man att det visserligen finns vatten, men mest smutsigt, hamnigt sadant. Vi traffade en hollandare pa en bat igar som just bestamt sig for att skita i att plugga sex manader pa stadens universitet och istallet uppleva det riktiga Brasilien genom att resa runt under lika lang tid. Tva veckor skulle han stanna i Porto Alegre, for det var den tid som behovdes for att hinna se allt, hade de sagt i turistinformationen.

Nu gor vi samma sak. Strax efter att solen gatt upp slappte vi ut luften ur vara nackkuddar, klev av nattbussen och promenerade ner till havet dar vart hotell lag. Checka in fick vi gora forst kl. 14.00. sa efter god frulle med 50 sorters tartor och frukter, hyrde vi ett parasoll och softade pa stranden. Vi var bland de forsta dar och synen var lika overklig som blommorna pa takterrassen.

Jaha, sa det ar darfor det snackas sa mycket om det har landet.

Klockan tva skulle vi checka in. Da upptackte darling att han glomt sin filofax och pass pa nattbussen. Det glittrande rummet och dess altan med havsutsikt fick en dimma av trott smuts over sin yta. Javla skit. Fem dagar med mellanliggande helg till hemresan. Hur fixar man ett nytt pass? Hur hittar vi det borttappade?

ss_5.jpgss_6.jpg

Receptionisten var hur schysst som helst, ringde bussbolaget som lovade att leta. Vi gick ut igen, forsokte ata lunch, ritade en teckning av filofaxen for att visa bussbolaget. Gick tillbaka till hotellet med slokande huvuden.

De har hittat passet. log receptionisten nar vi klev in. Ni kan plocka upp det imorgon bitti, det har lagt det i sakert forvar.

Och vinden vande igen, som den tenderat att gora har nere. Och vi gled in i var svit vid havet och kande oss som varldens lyckligaste manniskor i hela varlden. Sen hittade vi en bankomat som accepterade utlandska visakort (valdigt fa gor det har konstigt nog), kopte flipflops till darling, vykort till mig och hamnade har, pa internethak med snabb uppkoppling. Och jag upptackte skype och ringde mamma och hann nastan prata klart innan mitt fria samtal var till anda.

Det enda morka men mest pinsamma molnet pa min himmel nu, ar att jag lyckats glomma koden till bankomatkortet. Efter ett drygt ars anvandande. Har forbrukat tva av tre pinkodsforsok. Sa jag far leva pa darling i vantan pa att minnet atervander.

Brasilien

Posted in Chile 2007 on januari 30, 2007 by Morsan

Min skrivna blogginlagg vill inte samarbeta med brasilianska datorn. Sa det langa beskrivningarna och prickarna over bokstaverna kommer en annan gang.
Igar kom vi till Brasilien och Porto Alegre. Hur nice som helst.

champagne.jpg

Vi atersag darlings mammas vanner efter 30 ar.

chayanne.jpg

Vi var pa Chayannekonsert.

chips.jpg

Jagade systrar i Chile i sallskap av kemisk matsack.

Just nu bakar darling empanadas. Jag forsoker blogga. Det gick till slut.

Onsdag blev torsdag

Posted in Chile 2007 on januari 25, 2007 by Morsan

Drömmarna driver mig till vansinne. Igår natt var det upplopp i Stockholm, jag tillhörde motståndsrörelsen och skulle ta mig till Ropsten för att ansluta till rebellerna. Överallt människor och upprörda känslor. I en gränd stötte jag ihop med världens största duva. Den sprang mot mig men var så stor att den fastnade, flaxade hysteriskt med vingarna och kacklade med en mördarstämma. Jag var skiträdd och vaknade med större fågelfobi än innan.

Inatt drömde jag igen att jag var tillbaka till Sverige och att jag gick nån utbildning på en suspekt skola, där alla studenter kunde köpa förmånliga grejer från butiker som flöt runt i vatten. Sängar med skjutdörrar, kläder, teknikprylar och antikviteter. Jag ville ha ett fotbollsspel, kusin Dag ville ha ett hockeyspel men det var för stort för att få plats hemma hos honom. Jag hade gjort en dokumentär som skulle visas på allmän plats och hade bjudit dit folk. Dessvärre blev visningen uppskjuten till lördagen och jag ville bara gå hem till mitt sovrum från 80-talet och läsa böcker. På Vivo fick jag syn på Erik och Magdalena och vi sprang skrikande mot varandra som i slow motion. Jag var så glad att se dem igen, hade saknat dem så mycket. De hade kommit för att kolla min film och blev lite besvikna när de insåg att den inte skulle visas. Men så dök brorsan upp och erbjöd sin storbilds-tv och saken var biff.

Sen var det plötsligt fest på damp och folk jag aldrig sett i mitt liv fyllde lokalen. En tant började kedjeröka och jag sa åt henne att sluta. Hon bara fnyste åt mig och när jag tittade mig omkring rökte alla. Jag gick hem, orkade inte noja eller oroa mig.

Darling somnade tidigt, var helt sänkt. Jag hade mest ont i magen och kollade en skitdålig dubbad film med Steve Martin och hans tolv barn. Somnade så fort jag lade huvudet på kudden men drömde som sagt. Har ont i varenda muskel känns det som.
Men nu har det ganska jobbiga samtalet gjorts och vi känner oss båda lite lugnare inombords. Men att vänta är alltid påfrestande, idag är vi dagdrivare.

Det märks att vi passerat halvtid. Tiden räcker inte längre till.

Hej da havet

Posted in Chile 2007 on januari 24, 2007 by Morsan

arica_stor.jpg

Vi sitter mosiga och sjukt trotta pa ett internetkafé i Santiago. For en stund sedan landade vi efter dryga tre timmars flygresa och ett sorgligt avsked i Arica. Solglasogonen har kommit till anvandning mot mer an solgass under den har resan.

Vi traffade tva softa svenskar pa bussen fran Bolivia och blev kompisar. De skulle ocksa tillbaka till Arica, sa dagen darpa hangde vi pa stranden pa dan, drack ol pa kvallen. Pratade svenska med andra an varandra. Kanske mots vi igen i Santiago, beroende pa vart deras resa bar harnast.

Vart var bar vet vi inte riktigt. Det beror pa slakten.

I veckan

Posted in Chile 2007 on januari 24, 2007 by Morsan

arica_1.jpgarica_2.jpg

Pa utsiktsberget med kusin Ivan. Jag och darling kan anas i glajerna.

arica_3.jpgarica_4.jpg

Hoptryckta i bakluckan pa en skjuts, efter motorstopp i Boliva. Sen pa bilflak med vind i haret och darlings slakt vid min sida.

arica_5.jpg

Pa vag fran lyxhotellet i La Paz mot terminalen och evighetsbussen tillbaka till Arica.