Archive for the Afrika Category

Betydelsefulla datum

Posted in Afrika, Kärlek, Livet, Morsa, Sorg on mars 4, 2009 by Morsan

Idag fyller Nour sex veckor. Idag för tjugofem år sedan dog min pappa. Plötsligt och förkrossande sorgligt, en solig lördag i Mocambique.

Igår när mitt lilla barn snosade på min arm efter sin middag, fällde jag en tår. Över att vi ska få åka hem imorgon. Över pappa som aldrig fick lära känna varken mig eller Nour. Över min egen odödlighet, som bara är fejk.

Jag lovade absolut inte Nour att jag ska leva för alltid. Men jag lovade henne att köpa en cykelhjälm. Så fort asfalten är sopad och jag tar ut hojen ur källaren igen. Och att jag ska fortsätta dokumentera varje steg jag tar. Så att hon kan lära känna mig postumt, i värsta fall.

Hon har fått sitt fullständiga namn nu också: Nour Hilda Justina.

Ljuset, striden, rättvisan.

Hon kommer göra stordåd vårt barn, jag känner det på mig.

Annonser

Burundi calling

Posted in Afrika, Kärlek on november 25, 2008 by Morsan

Äntligen ringde darling. Hans mobil fungerar inte överhuvudtaget där nere, så han hade fått låna någon annans för att höra av sig till sin oroliga fru.

Känner mig lugn, lycklig och lite gråtfärdig. Hade kommit rätt långt i tankarna om vad som kunnat hända honom och har kollat nyheterna varje timme för eventuella flygkrascher.

Borta bra

Posted in Afrika, Livet, på resa, Skriva on mars 29, 2008 by Morsan

Hemma igen, en timme före i kroppen och med många flygtimmar i bagaget. Mamma Nelly mötte med lunch hos oss, sen middag och kusin C, mamma, Linnen, brorsan. Är glad, trött, peppad, frusen (ska det vara minusgrader till maj nu eller?)Fick ett glädjande mail idag, men vet inte tillräckligt mycket för att blogga om det än.Nu ska jag sova jättegott i min stora, varma, mjuka kackerlacksfria säng.  

Som sand genom fingrarna

Posted in Afrika on mars 24, 2008 by Morsan


Nu gar tiden overkligt fort. Vi ar tillbaka i Maputo, har endast tva natter kvar innan vi tar bussen till Johannesburg. Sover dar en natt och flyger hem till Sverige igen.

Den har gangen bor vi pa Hotel Moçambicano. Dubbelt sa stora rum och trippelt sa god frukost for 100 mtz mer. Vi njuter av snabb(are) uppkoppling och stadssus. Imorgon ska vi workshopa med Amodefa, darling ska kora ett RFSU-pass och jag ska visa film.  Ivone ska lana ut sin kopia till mig, jag tog inte med mig en enda. Annars har den levt sitt eget liv har nere, vilket kanns coolt. Fler har sett den an jag kunnat ana och jag antar att kopiorna hemma i ladan gor mer nytta har ar dar.

Darlings mage ar frisk igen. Solen skiner och det sista flip-flop-skavsaret har lamnat min fot.

 

Ooooooo, internet

Posted in Afrika on mars 21, 2008 by Morsan

Internet ar i klass med varldens absolut langsammaste, men vi ar ju faktiskt pa mocambikanska landsbygden, sa jag ska inte klaga.

Sedan ett par dagar befinner vi oss i Tofu, en kuststad full av surfare och sydafrikaner. Och engelsktalande forsaljarbarn. Eftersom ingen brytt sig om att lara sig portugisiska har the locals anpassat sig. Vi bor pa Turtle Cove som enda gaster, i en bungalow a la Marocko. Toaletten saknar dorr som nagot slags romantisk finess och eftersom darling fortfarande har knasig mage, njuter vi extra mycket av den lyxen.

Vi har mott upp med Stina, som vi senast traffade i Maputo for ett par veckor sedan och har badat, solat, atit gott och last bocker. Varvat ner, men jag har inte riktigt lyckats slappna av i ingentinget, kommer val lyckas lagom till sondag da vi ska harifran. Tiden har saklart borjat rusa, snart aker vi hem igen. Till Sverige dar snon ligger vit. Jag ar inte forvanad, vintern kommer lagom till nar vi ar hemma, sa jag innan vi drog och det verkar som att jag far ratt.

Igar brandes jag av en bluebottle, en liten brannmanet som ser klenare ut an vad den ar. Innan jag fattat vad som hant trodde jag att jag var pa vag att fa en hjartattack. Forst borjade det svida som fan pa handen, sen spred sig en stickande smarta upp genom armen och ut i armhalan. Det brande och stack sa att jag blev alldeles matt och jag la mig ner pa handduken och vantade pa doden.

Sen fick jag veta att jag blivit brand och att precis den reaktionen drabbade alla, eftersom giftet sokte sig till lymfkortlarna.

Imorgon aker vi nog pa utflykt till Inhambane, narmsta stad. Igar lyckades mamma na fram till mocambikanska numret, som forsta person. Livet ar gott.

Pa egen hand

Posted in Afrika on mars 17, 2008 by Morsan


Darling och jag far klara oss sjalva nu. (Klicka pa bilden for att se fler)

Nu ar vi bara tva kvar. Igar akte mamma och Gunnar hem till Sverige igen och inte mycket var sig likt. En kallfront svepte over Moçambique och fick traden att svaja, oss att satta pa oss jackor. Darling lag utslagen pa hotellrummet i magsjuka och vi andra kurade pa kafé, i skydd fran regnet.

Vi vinkade av dem ett par timmar senare, utanfor hotellet och sag dem forsvinna bort och anda till smset fran Johannesburg kom, att de landat, var jag angestladdad eftersom jag dromt att vadret hindrat dem fran att lyfta. Att de bestamt sig for att ta baten istallet. Men allt gick alltsa val och nu ska de vara nagonstans i luften mellan Sverige och Turkiet.

Dagen innan blev en skon blandning av eufori och antiklimax. Vi begav hos hem till den engelska kvinnan som bott i vart gamla hus, for att dricka kaffe och titta runt. Men nar vi kom dit stod hon med nasan tryckt mot gallret och klagade over att vi sagt att vi skulle komma en vecka tidigare. Att hennes man kommit tillbaka fran en resa och inte ville bli stord och att vi antagligen aldrig alls bott i huset, enligt hyresvardinnan. I bakgrunden tornade mannens skugga upp sig som en hotfull demon och vi lamnade gatan med en jobbig kansla i kropparna.

Men sen hittade vi Rui Bastos, sjukhusdirektoren i Beira nar vi bodde dar, drack juice och pratade minnen i hans vardagsrum. Och han var sig lik enligt mamma, fast jag trodde vi tagit fel pa man nar jag jamforde fotona vi hade med oss. De gjorde for ovrigt succé in i det sista.

Den sista och lyckligaste stunden kom dock en stund senare, pa hotellet. Vi lamnade ju Beira utan att ha hittat Serjito. Hans pappa sa att han flyttat till Sverige, men grannen Juliana misstankte att en hund lag begraven och vi andra befarade allt fran narkomani till HIV till fangelsevistelse. Men Juliana hade lovat att forska vidare. Vi ringde henne sista kvallen i Beira utan att fa nagra svar och hoppet kandes ute, men vi var tvungna att hora av oss en sista gang. Sa darling ringde.

Han dok upp! utbrast da Juliana i andra anden och vi satt forstummade av chock (Gugu fattade inte spraket sa han satt forstummad av den anledningen istallet).

Samma dag som vi lamnat Beira hade Serjito dykt upp hemma hos Juliana. Han madde bra, har jobbat som soldat i Burundi, har tva barn och bor i en forort till Beira. Han blev valdigt lycklig over att hora att vi varit dar, sa Juliana.

Sa Serjito levde och hade halsan och nog hade det varit coolt att fa traffa honom, men vissheten om att han inte slukats av missbruk eller sjukdom var en lycka, och nu kan vi etablera kontakt. Och forhoppningsvis traffa honom nasta gang, pa nasta resa.

Idag mar Darlings mage lite battre och vi ska pa Workshop hos Afrikagrupperna. Imorgon ska vi till AMODEFA och pa onsdag tar vi bussen till Tofo. Varmen har atervant och aven om frukosten var tom utan resten av ganget, sa vanjer vi oss snabbt.

Tillbaka i storstaden

Posted in Afrika on mars 15, 2008 by Morsan

Allting ar ju som sagt relativt och att komma tillbaka till Maputo fran Palma var som att mota en varldsmetropol. Vi bor pa samma hotell som allra forsta helgen, men att ha tv, AC och rinnande vatten kanns sa sjukt mycket lyxigare nu.

Imorgon flyger mamma och Gunnar till Sydafrika och vidare hem. Jag och Darling stannar, vi aker nog till Tofo i Inhambane. Pa semester kanns det som, efter de senaste veckornas tempo. Men shit vilka grejer vi har hittat och upplevt.

Ulla-Greta, Arnalda och ovriga i Pemba vann vara hjartan fullstandigt. Nu ar vi lite mora och redo att knyta ihop filmsacken. Kameran och de 16 banden far aka hem till Sverige med de andra.