Privat

Jag insåg imorse vilket personlig förlust det är, att jag aldrig skriver dagbok längre. Ett helt lager av viktiga saker flyger fritt utan att samlas upp någonstans. Saker jag håller utanför bloggen.

De små detaljerna om Nours utveckling till exempel. Vem bryr sig om färgen på hennes bajs eller nyansen på hennes röst, förutom vi, de allra närmast henne? Och det här med boken. Sällan har jag upplevt större ambivalens. Jag tänker på den hela tiden och låter den ändå bara ta upp några rader här och där. Man vill ju inte skryta liksom, och vem bryr sig om vilka möten jag ska gå på och med vem. Egentligen. Dessutom är det massor av månader kvar till den släpps. Kanske borde jag spara krutet till då.

Faktiskt har jag svårt att motivera mitt bloggande. Under sjukhustiden var den ett perfekt forum för folk att få information om hur det gick för oss, utan att behöva ringa. Vi var så isolerade och bloggen var en ventil, helt klart. Nu är vi hemma och lever ett till synes normalt småbarnsliv. Jag har hittat kompisar via bloggen, men när jag tar steget och börjar hänga med dem på riktigt, vad betyder bloggandet då? Tappar det inte sin mening?

En klump har tagit över mitt bröst. Jag vill att ingen ska läsa. Att alla ska läsa. Jag har massor att säga och ingenting.

Sist jag slutade skriva, trodde några att jag var sjuk. Slutligen var det en tjej jag mötte på tunnelbanan som fick mig att börja igen. Nu står jag vid avgrundens rand dagligen. Är så nära att skriva de magiska orden varje gång jag trycker på Nytt inlägg. Att Det blir inge mer nu. Hej då.

Annonser

3 svar to “Privat”

  1. Nej inte sluta. Om du hade slutat förra gången hade jag aldrig hittat dig och fått det stöd och den hjälp som betydde så mycket ju. Vem vet vem som läser och blir inspirerad av dig i framtiden.

  2. Förstår hur du tänker, tänker så själv ibland. Men det vore väldigt väldigt tråkigt om du slutade blogga. Och tänk när boken släpps, då är det väldigt bra PR med blogg. Tror jag. (Verkligen inte PR-expert…)

    Skriv lite blogg och skriv lite dagbok. Det kan du. Skriv en egen liten bok till Nour.

    Och du. Vi är massor som är intresserade av vilka möten du går på. Vi som också vill upp vill gärna veta! 🙂

  3. Tack. Fina ord, men problemet är egentligen inte att jag känner att det är meningslöst att blogga, utan snarare att jag har svårt att hitta formen att göra det på. Jag älskar ju att läsa om andras barn och deras utvecklingssprång, om författande och vägen mot utgivning. Men jag har aldrig skrivit om sånt själv.
    När jag väntade på förlagssvar skrev jag ingenting. Jag var för rädd för att misslyckas. och nu när jag är nästan i hamn, känns det… konstigt bara. Och varje gång jag lägger upp en bild på Nour känns det som att jag exploaterar henne.

    Förhoppningsvis faller bitarna på plats. Det har de ju gjort förr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: