Min inneboende dvärg

Det känns fortfarande helt obegripligt att dvärgen som bor hos oss är vårt barn. Idag är min jobbdag och jag sitter på damp med en varm boll i magen som jag vet är hennes verk. Mitt lilla barn. Som fyller tre månader idag och som får afro när hon badar. Fortfarande så overklig, men ändå helt otänkbar att leva utan.

Förra veckan sprängde hon fyrakilosgränsen och jag såg det som ett tecken för att det är dags att släppa viktnojan nu. Hon mår bra och får växa i vilken takt hon vill hädanefter. Och det sista jag vill är att ge henne ätstörningar. Faktiskt är det vanligt att barn som sondmatas får en skev relation till mat, de har svårt att känna hunger. Ändå tycker de att nappflaskan ska stå tillbaka för sonden för att inte sabba amningen. Jag vet att jag ältar det här men det är fan helt sjukt.

Min kontaktperson på Forums marknadsavdelning hörde av sig. Hon vill ses och snacka PR. Jag tänker att om jag kan nå ut till alla skolans före detta elever kommer jag sälja många böcker. Vem köper inte en roman som handlar om skolan man gått på, bott på? Vissa stunder vill jag att det skulle vara oktober nu så att jag kunde klappa på min boks inbundna rygg. Men först måste jag skriva klart texten till Svensk Bokhandel som när jag fick uppgiften kändes som en fis i rymden, men nu plötsligt är jättesvår. Antagligen för att jag får skriva precis vad jag vill.

afro1Dvärgen i afro.

Annonser

2 svar to “Min inneboende dvärg”

  1. Gullet. ska bli kul att se henne på riktigt

  2. Jag kan köpa en bok, fast jag inte gått där 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: