I fiendeland

espresso

Jag köpte espressokoppar igår och de är goda. Dessutom snygga och jag kände mig kontinental imorse vid frukosten. Dessvärre hann kaffet svalna aningen eftersom Nour blev bajsnödig. På skötbordet dök en nästintill perfekt liten människobajskorv fram och fylld av stolthet var jag bara tvungen att ta en bild, att visa darling senare.

Jag kommer antagligen ångra mina ord rätt snart, men att ha barn är mycket lättare än jag föreställt mig. Jag trodde att jag skulle gå runt i mysbyxor och fyrkantiga ögon i minst tre-fyra månader och vissa dagar gör jag ju det. Vissa dagar är jag skittrött och irriterad med huvudvärk, men överlag mår jag mycket bättre än innan. Jag är tryggare och stabilare och har nog när jag tänker efter, aldrig varit så här lycklig. Och jag tror att det som gör mig lyckligast är att jag fortfarande är jag och att Nour tillkommit som en helt obeskrivligt värdefull bonus. Det är rätt fascinerande att hon bara genom att finnas till, drar till sig människor. Hur lyxigt är det till exempel inte att mormor och farmor slåss om att barnvakta? Sedan att hon ovanpå det nästan alltid är nöjd, att hon sover många timmar i sträck på natten, bidrar ju till lyxen. För jag vet inte annars vad jag ska beskriva det som.

Kanske beror det på att Nour är prematur att jag ännu inte bläddrat i någon bok om barnets utveckling. Jag vill verkligen läsa, har rätt många funderingar kring vad som är hönan och vad som är ägget. Är det barnets beteende som beskrivs, eller böckernas innehåll som appliceras på barnets beteende? Fortfarande ligger många inlägg i debatten och gnager någonstans i ryggmärgen. Fortfarande har det svåraste med att få barn varit omgivningens reaktioner.

Bvc kom på hembesök samma dag som vi ringde dem. Vi var häpna. Vilken vård! Sköterskan var ödmjuk, tyckte att vi hade koll sa hon. Vilket piggt och friskt prematurbarn vi hade.

Darling gäspade, det hade varit hans natt, och sköterskan frågade hur vi gjorde med matningen.
Varannan gång, varannan natt svarade jag och gjorde mig redo att behöva försvara det faktum att jag inte helammade, ännu en gång.

Sköterskan log. Mmmm, jag skulle ändå rekommendera er att låta pappan sova på nätterna. Du som mamma har ju hormoner som gör dig pigg. Pappan har inte de hormonerna. Därför är det bäst att låta pappan vila. För att undvika att barnet skakas.

Jag satt stum. Det gör mig fortfarande rasande att tänka på, att jag satt stum. Men de där hormonerna som alltid kommer på tal. Det naturliga, djuriska i oss som är så ofantligt vetenskapligt bevisat, är nästan omöjligt att bemöta. Jag är inte alls pigg. Faktiskt kan jag tycka att darling klarar nätterna bättre än jag, är betydligt mindre skakbenägen än jag. Hur kan sköterskan ta sig den rätten, att genom att bara titta på honom veta hur kort hans stubin är? Har det att göra med att han spelat rugby, att hans armars styrka med lätthet skulle krossa ett litet barn?

Allt detta tänkte jag. Men jag sa ingenting. Vi gjorde istället båda två, vad vi lärt oss att göra när SKITSNACKET kastas i våra ansikten. Vi nickade. Och stängde av öronen.

På torsdag ska jag på efterkontroll på MVC. I snart två veckor nu har jag haft ångest över hur reaktionerna ska bli på att jag inte ammar längre. Så pass mycket ångest att jag funderat på att mörka. Man kan ju fråga sig vad det säger om världen vi lever i.

Men min ryggmärg är full nu, sista droppen har landat i bägaren. Jag kommer inte mörka, jag kommer rakryggat lägga upp benen i gynstolen (eller vad man nu gör på en efterkontroll) och säga nåt provocerande i stil med:

Mitt barn äter alla sina mål i flaska. Hon har två föräldrar som slåss om hennes uppmärksamhet och kärlek, som är närvarande alla dagar på året. Hon sover gott på natten, växer och mår bra. Med allt det i potten var tutten inte så jävla svår att offra. Och förresten. De där hormonerna du tänker prata om nu, de kan du köra upp i din egen rumpa. För de rann ut med modersmjölken, den mjölk som i princip har sinat nu. Så behandla mig som en människa är du snäll och inte som ett premenstruellt kreatur. Tant!

Det ska jag säga. Eller åtminstone något liknande. På torsdag.

Annonser

7 svar to “I fiendeland”

  1. Men usch, fan vad arg jag blir! Vad är det för socialt inkompetenta iditer som jobbar med bebisar och nyblivna föräldrar. Så galet ologskt att pappan ska få sova för att UNDVIKA SKAKNING?

  2. Jag blir också otroligt provocerad, vadå skakning?? Som om det överhuvudtaget är vanligt, eller att det sker av pappor på natten?
    Hur gammal var hon? Åh…. Haha, jag var minsann inte pigg ett dugg, vilka pigghormoner? Typ första dagen på BB. Jag hade tur med min mvc-ssk. Var rädd att hon skulle vara sådär, men hon var helcool med amning och sånt, sa att jag skulle ringt henne tidigare så hade hon förklarat för mig att det inte funkar för alla att amma.

    Shit vad irriterande!!!! Härligt att du känner peppen. Och härligt att ni har en unge som sover. Alma snittar sju timmar i sträck NU. I Noursans ålder var det typ två åt gången. Antagligen för att hennes pappa skakade henne på pilatesbollen. Haha. Kram

  3. För helvete! Vilket århundrade verkar tanten på?
    Peppa upp dej innan torsdag, och sen är det bara buss på…

  4. Seriöst? Vad är det med alla jävla BVC-tanter?! Jag märkte inga pigghormoner. Läste om det och undrade varför inte jag fick några. Kanske för att min unge aldrig sov, dock skakades hon aldrig av varken mig eller hennes far. Och han fick sova bra mycket mindre än jag. Han är seg han nämligen. Jag blir bara sur, grinig och otrevlig.

    Shit. Låter helt galet det där. Lycka till på torsdag!

  5. you go girl!

    Här klarar pappan också nätterna bättre, jag har ett enormt sömnbehov och tycker att det är galet jobbigt att vara vaken på natten. Han går glatt (nåja…) ut och promenerar mitt i natten.

  6. Konstig kommentar från sköterskan? Var kom den ifrån?
    oxytocinet är pigghormonet man som mamma ska ha ( men man undrar ju ibland) hur som haver så blir man piggare när man slutar amma och det ser jag fram emot!! Men jag har en 4månaders som sover bra om nätterna så jag ska absolut inte klaga! Däremot så klöks han så fort han ser en nappflaska men vi över på, nångång ska han väl förstå tjusningen!
    Så hiva du upp dej i gynstolen och säg precis så som du tänkt dej. Det finns inga rätt och fel vad det gäller amning om du frågar mej! Däremot så finns det för och nackdelar med båda sätten och det är väl det man ska känna till vilka dom är. Det är det som bvcsköterskor ska prata om, inte värdera vilket som är bäst!

  7. börjar din mjölk sina? jag har lånat en pump på bb undrar hur länge man kan pumpa utan att mjölken försvinner.
    älskar pumpen, slipper all amningsångest jag hade och han får ändå bröstmjölk några gånger om dagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: