Recensionstider

Det är debutanttider och jag kastar mig som vanligt över DNs blå del. Förr i tiden bläddrade jag mig alltid fram till serierna, nu för tiden till recensionerna. Svenska författare, gärna unga kvinnor, får håret att resa sig allra mest. De kunde ju ha varit jag.

Idag Hanna Hellquist. Jag gillar verkligen henne, hon skriver så grymt bra. Möjligtvis liite irriterande att hon får så mycket uppmärksamhet. När jag härom dagen bläddrade mig genom årets debutanter hade jag hört talas om kanske fem. Hanna är en av dem. Hon syns överallt. Hon kommer antagligen att sälja bra.

Jag frossar i recensioner och tanken på min egen hägrande offentlighet ger ångest. Först och främst av skräcken att bli den bortglömda debutanten. Min världsomvälvande internatskoleskildring. Debuten som ingen läste. Tänk om inte en enda tidning recenserar mig.

Vi pratar över frukosten om vad som är värst. Att bli sågad överallt eller inte omskriven alls. Jag säger att jag tror att all publicitet är bra publicitet. För boken. Inte för psyket. Men min terapeut hävdar att jag är starkare än jag tror. Då vet du inte hur stark jag känner mig tänkte jag sist, för jag känner mig verkligen sjukt stark just nu. Arg, hätsk och stridslysten. Men om jag vore Hanna och idag recenserats med följande rader, hade jag inte varit så kaxig:

Sedan är det ju så att Linderborg skriver bättre och är mycket erfarnare än Hellquist, och att Lodalen är en mer crazy storyteller. Samt att både Lodalen och Hellquist skulle behöver vassare redaktörer. Vad är det med de stora förlagen nu för tiden? (DN kultur s. 2)

Min andra stora skräck: Att sågas. Vara en dålig kopia, framstå som otrovärdig.
Agnes H försöker förmedla en ung människas innersta tankar, men misslyckas fullständigt. Hon är en grå kopia av alla kvinnliga kollegor i branschen.

Jag ligger också på ett av de stora förlagen, vilken skräck. Jag sneglar på mappen med manuset som jag inte vågat ens ögna igenom på länge nu. Kanske dags för en ny genomläsning?

Annonser

2 svar to “Recensionstider”

  1. ”Detta lyckas dock inte förklä det faktum att manus bitvis präglas av en påträngande stelhet. Filmen strävar efter att vagga in biobesökarna i en avslappnad och naturlig atmosfär glatt färgad av ungdomlig frihet men i vissa scener lyckas varken dialogerna eller skådespelarna förmedla denna känsla.”

    Och det där var en relativt snäll som jag idag hittade.
    Jag fick en del (som egentligen inte var mina grejer utan improviserad dialog & slang) skäll i recensioner. Men faktiskt hoppas jag att du kommer känna som jag (om det händer dig) – jag var stolt över vad jag gjort och tyckte själv om filmen mycket. Det rann faktiskt av mig ganska så lätt! Jag visste vad jag tyckte och recensenternas åsikter fick stå för sig. /Gåsen

  2. ps.
    Jag avskyr när de ska bunta ihop flera under samma kam om jämföra dem. Recensenter vill alltid upptäcka ”tendenser” först…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: