Två månader ung

2_man

Den känns som kortare, den känns som längre. Tiden som gått sedan Nour föddes. Jag minns hur jag låg på uppvaket och stirrade på polaroiden som de tagit på neo. Att visa för mamman. Darling kom upp med jämna mellanrum och ville få med mig därifrån, men min puls var för hög, blodtrycket för lågt. De misstänkte inre blödningar, ville inte släppa iväg mig förrän smärtan var borta.

Så jävla frustrerande det var. Tröttheten som nästan åt upp mig varje gång en ny dos smärtstillande flöt ut i ådrorna. Balansgången mellan att vara för drogad och att ha för ont. Så nära att få träffa Nour, samtidigt så långt borta.

Efter hundra svåra år baxade de slutligen ner mig i sjukhussängen. De två utlovade timmarnas väntan hade blivit tolv. Vi kom knappt in i rummet, fastnade innan vi nått fram till kuvösen. På grund av slangen in i naveln fick jag inte ta ut henne. Jag stirrade in genom den lilla rutan och frågade mig hur jag någonsin skulle kunna fatta att hon fanns.

img_7224

Nu ligger hon några meter bort, ett par kilo tyngre, som en liten diva och sover. Ger ifrån sig små pip och utrop i sömnen.

Hon finns. Och jag har fortfarande inte fattat. Men kanske till tremånadersdagen?

Annonser

3 svar to “Två månader ung”

  1. Gossen fyller snart 5, och jag är lika förundrad över att jag är mamma. Och att han verkligen finns.

  2. Säger bara ett ord ”ljuvlig”

  3. Så himla fin hon är. Min äldsta dotter tar studenten i sommar och jag kan fortfarande förundras över att hon kommer från mig (och sin papps förstås), helt otroligt egentligen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: