Amningsmysteriet

Nu har jag varit förälder i drygt en månad och jag har fortfarande inte hajat poängen med amningslobbyn och hetsen runt omkring. Så fort jag yppar ett ord om att jag inte pumpat vid rätt antal tillfällen, eller frågar om jag får vänja Nour vid nappflaska, höjs garden och rösten och sköterskornas ögon spärras upp av skräck. Jag får en amningsbibel i famnen som berättar för mig hur vetenskapligt bevisat viktig amningen är. Av närhetsskäl, näringsskäl, anknytningsskäl.

När vi kom hit blev vi jämlikt behandlade. Vi var båda lika viktiga för Nour och sjuksskrevs båda två. Vår kroppsvärme, våra röster, vår närvaro hjälpte henne att leva, växa och trivas i den nya världen. För det går inte att amningshetsa på en neonatalavdelning. Många mammor producerar ingen mjölk, många barn är för små för att amma. Dessutom anses det vara en kris och ett trauma att få ett för tidigt fött barn och därför behövs båda föräldrarna lika mycket. För sitt barn och för varandra.

Man turas om att sondmata, med mammans bröstmjölk om den finns. Men. Så fort det lilla prematura barnet förstår att det kan snutta på tutten, bleknar pappans betydelse bort. Då är det istället mamman som barnet behöver dygnet runt. Mammans röst, värme och icke att förglömma, bröst.

När det hände oss blev jag förbannad. De ville skicka hem darling och stoppa in mig i ett delat rum med en annan kvinna. Eftersom Nour är så stor att hon behöver sin mamma dygnet runt nu.
Hon behöver sin pappa dygnet runt lika mycket sa jag då och fick det där vickade huvudet med det vänliga hmmmmmm-andet som svar.

Jag hade kunnat ge med mig och fått hänga själv med Nour, men jag gjorde inte det. Och därför bor vi nu alla tre i ett rum. Men det är ett av alla tydliga exempel på amning som ett av de största hotet mot jämställdheten. De flesta hade inte vågat protestera i den situationen. De hade accepterat, eftersom de just fått ”objektiv sanning” skyfflad i sina ansikten.

Amningsmaffian säger att amning är praktisk och självfallet är den det. Om den kan kombineras med annan sorts matning. Exempelvis bröstmjölk eller ersättning på flaska. För hur praktiskt är det för en kvinna att ensam, dygnet runt var tredje timme, gå upp och mata sitt barn? När alternativet kan vara att dela det med en annan person? Som saknar mjölk i brösten, men kan ge samma näring, samma värme, samma mjuka röst?

På neonatalavdelningen föredrar de att vi fortsätter sondmata Nour framför att försöka flaskmata henne. Att genom en slang genom näsan ner till magsäcken proppa ner mat, så att hon tappar all känsla för hunger. Det låter väl nyttigt och bra? Hon kan ju börja vägra bröstet annars, och det vore ju mer fruktansvärt än att en atombomb föll över avdelningen.

Jag ska skriva en antiamningsbok. Jag ska göra det på tiden jag har för mig själv när darling under sin halvtidsledighet matar sitt barn. Jag ska ta upp alla mina kompisars exempel, där de känner sig fjärmade från världen, kättrade vid sitt barn. Jag ska störta amningsmaffian och använda alla våra erfarenheter från tiden på neo, till att förändra detta vedervärdiga och förlegade synsätt som får väldigt många av oss att hävda att saker måste vara på ett visst sätt på grund av amningen. Föräldraledigheten till exempel. De första åtta månaderna måste ju tas av kvinnan eftersom hon ammar då.

Ja, säkert.

Korvaspappans blogg gav mig hopp när jag var gravid och det behövs fler som han. Som motbevisar normen, som bryter ny mark. För det mesta vi anser vara skrivet i sten, är påhitt och förbannad lögn.

Okej, jag är lite överdramatisk. Men jag vill aldrig behöva riskera min ljuvliga kärleksfulla relation till Nour, med att känna att jag offrar allt för henne. Jag vill inte bli bitter på darling för att han har kvar sin frihet, samtidigt som han får ett barn som bonus. Och visst, jag har bara varit morsa i en dryg månad. Nour sover för det mesta och gråter sällan och snart kommer jag få känna på riktig sömnlöshet och såriga bröst.

Men jag kommer göra det tillsammans med darling. Med eller utan tutte.

img_7030Däckad Nour och däckad mor, första kvällen i nya rummet.

Annonser

8 svar to “Amningsmysteriet”

  1. Fina ni är!

    Jag vet att det är helt galet vad jag nu kommer berätta, MEN min son matades med flaska (om väl utpumpad mjölk) i 8 veckor innan nan av oss fattade galoppen med att amma. Vet du vad, han KAN prata nu. Trors amningsmaffians varningar.
    Ok, det var smidigare sedan att amma, men jag pumpade fortfarande o pa natten turades vi om att amma/flaska (B).

    Kram

  2. Bra rutet! Jag är så less på att alla ska göra lika. Visst, det finns fördelar men det finns faktiskt också nackdelar. T.ex. detta att pappan skuffas undan. Och det är faktiskt inte okej. Bra att du stod på dig!

  3. För- och nackdelar med amning menar jag.

  4. HELL JA! Skriv boken, så köper jag den och delar ut den till alla jag känner. Vi frågade på BVC om det var okej att prova att mata barnet med flaska efter en knapp vecka. Sköterskan började stamma och flacka med ögonen, som om vi frågat om det var okej att slå barnet lite då och då när det var olydigt.

    Vad fasen! Barnets pappa vill också mata! Och barnets mamma skulle inte gråta blod om hon kunde få dela matandet heller. Måste det nödvändigtvis betyda att vi är dåliga människor?

  5. Okej kompisar. Det är er jag kommer kontakta så fort jag börjar på boken. Bara så att ni vet 🙂

  6. Vi var hos barnmorskan idag och talade om amning och att jag vill delamma , alltså att jag kan använda bröstmjölk i flaska eller mjölkersättning. Än så länge vet vi inte om jag kan amma alls pågrund av min medicin som jag tar, men går det vill jag göra på det här sättet. Min barnmorska tittade på mig och min man som vi var tokiga. Antingen så ammar man helt eller så inget alls. Men vad hon säger, får jag amma så gör jag det på mitt sätt. För jag vet att jag är inte gjord att vara den som varje natt ska upp och mata den lilla, jag kommer bli avundsjuk på min man och hans frihet. Barnet behöver oss båda, inte bara mamman. Mat som mat så ser jag på det.

  7. Jag har inget emot amning som fenomen men just den här amningsmaffian tror jag mer stjälper än hjälper. När blev amning det ENDA viktiga?
    När jag vägrade stanna kvar på BB efter förlossningen (efter en hemsk BB-erfarenhet från första barnet) blev barnmorskan arg på mig och tyckte att jag borde stanna kvar eftersom det inte gick så bra med amningen första gången.
    Som om det skulle vara bra för mitt psyke att inte få träffa vare sig sambo eller mitt andra barn och tvingas dela rum med en annan okänd nyförlöst mamma?
    I amningsmaffians ögon är ALLT utom amning oviktigt. Skit i om kvinnan får ångest och förlossningspsykos, om det är svårare för mannen att knyta an till sitt nya barn eller om evighetsamningen leder till större ojämlikhet i barnfamiljer.
    För amning är ju det enda rätta…

  8. Hejsan, jag har flaskmatat mitt barn sedan han var 3 dagar gammal, på sjukhuset tyckte de att han skulle ha en kopp att dricka ur, stackaren höll jo fan på att sätta all mat i halsen. När vi väl kom hem och gav honom ersättning i flaskan blev vår pojk ett helt annat barn, lugn och avslappnat växte han till sig ordentligt.

    Denna jävla amningsmaffia har tom. mage att ljuga oroliga föräldrar rakt i ansiktet, när vår son bara rasade i vikt och tom började få otäcka skakningar sade de bara att det är normalt.

    Nästa unge ska inte komma i närheten av mina bröst, det ska köpas en fin liten gullig flaska som jag ska blanda min ersättning i så kan den jävla personalen tjata om amningsställningar bäst de vill

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: