Feberyra och litteraturskrönor

Jag sitter i soffan med en vetevärmare på varje bröst och trettioåtta graders feber. Näsan pirrar av sprayen jag fick av sköterskan, som ska driva ut klumpen av mjölk som tydligen stelnat eller på annat sätt stockat sig därinne.

Jag känner mig lite yr, men på samma gång lycklig över att Nour idag klarade sig nästan uteslutande utan extra syrgas. Vad är då lite mjölkstockning, kan man tycka? Jag uttalade idag högt att jag gärna hade den kvar resten av månaden om det fick ductus att stänga sig. Kommer kanske ångra mig inatt när jag vaknar i frossa.

Läste om debutanter i gårdagens SvD. Om personerna som passerat nålsögat och släpps eller släppts denna vår. Alla fick frågor om vilka tips de hade till personer som skrev, hur det gått till när de blivit antagna etc och jag blev så irriterad. Särskilt på intervjun med Isabella Varricchio, som enligt texten skickat in sitt manus till W&W och blivit uppringd två dagar senare.

Wao. En succéstory. En riktig talang.

Dock utelämnade artikelförfattaren det faktum att tjejen i fråga gått en skrivarkurs och hade en mentor som var lektör på W&W. Det berättades åtminstone DN för ett par veckor sedan i ett liknande personporträtt av samma författare.

Jag tror säkert att Isabella var förtjänt av att passera nålsögat. Men det existerar inga okända personer som skickar sitt manus till en vanlig manushög på valfritt förlag och blir uppringd två dagar senare. Jag vågar nästan satsa ännu fler dagar av mjölkstockning på det.

Och jag tycker att det är oärligt att låtsas som att alla har samma chans. För så är det inte.

Jag skickade mitt manus till åtta förlag. Sju av dem adresserade till manushögen. Det åttonde till en specifik förläggare som jag på måfå valde, efter att ha pratat med darlings kollega, som är gift med en förläggare.
Du måste gå runt högen. Skit om du känner personen. Alla vill upptäcka nya talanger, så de kommer garanterat öppna kuvertet sa kollegan och jag lydde hans råd.

Gissa vilket av förlagen som nappade?

Jag tror att jag skrivit om det förut. Den svenska bokbranschen är inte rättvis och alla har inte samma chans. Artikeln tar faktiskt upp detta. Att du bör vara känd, snygg, massmedial och spruta ur dig böcker för att bli antagen. Birgitta Lindén, som också intervjuades i gårdagens artikel, blev dissad nästan överallt. Men jag ska köpa hennes bok, hon verkar hur cool som helst.

Och. Det var grymt rolig läsning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: