Klämbarnet

Nour börjar få temperament och slåss vilt för sina rättigheter. Det känns bra, oavsett hur liten hon bestämmer sig för att bli, kommer hon kunna stå upp för sig själv.

Mitt andra barn, boken, har dock haft lite svårare att hävda sig, men under veckan som gått har både jag och min gamla rummis, slängt ut trådar åt höger och vänster. Jag har bläddrat genom mammas och gamla vänners dammiga album i hopp om någon grymt snygg och unik framsida. Jag har mailat min gamla husfar, skolledningen på Sigtuna och även fått tag i en internatelev som gillar att fota.

Förlaget säger ju att det brinner i knutarna och jag vill verkligen hitta det perfekta omslaget. Det säger ju så mycket, om mig och om innehållet och det kommer sticka fram ur min bokhylla resten av livet.

Skiter det sig har jag åtminstone försökt. Och positivt i det hela är att jag lyckats sprida ryktet om romansläppet rätt bra. Både på Sigtunaskolan och utanför. Och skulle jag ställas med alternativen snyggt omslag/inga sålda exemplar vs mindre snyggt omslag/100 000 sålda exemplar, blir valet inte svårt.

Kulturpretto kan jag bli när jag är miljonär.

Annonser

Ett svar to “Klämbarnet”

  1. Helt rätt prio Agnes! Skulle resonera precis likadant!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: