Fan

Läste just att min författarcybervän, som haft ett manus under behandling på samma förlag som jag, fick nej idag. Och jag blev så ledsen.

Jag var helt säker. På att hon och jag skulle bli kollegor. Jag hade ju själv genomlevt samma sak, kommit ut på andra sidan. Jag trodde inte förlagen kunde göra så på riktigt, kräva hundratals timmar av gratisarbete för i slutändan Ingenting. Nej. Hej då.

De har sådan makt. Vi är alla pjäser i deras spel. Hur många bloggar läser jag inte dagligen om personer som kämpar för att få sin dröm förverkligad. Som fylls av hopp av de halmstrån som sträcks ut. Ett nja, ett skrivlitetillsåfårvise.

Jag borde kanske känna mig unik och utvald. Istället tänker jag på alla dessa branscher, där halva karriären handlar om att få den stora äran att jobba gratis. Inom filmbranschen, tevebranschen, skrivarbranschen, teaterbranschen, bokbranschen. Kulturen.
Hurra! Jag fick släpa sladdar arton timmar om dygnet i tre veckor och nu syns mitt namn i eftertexterna till en svensk storfilm.

Det är helt fucked-up. Det gör mig arg.

Jag är medveten om att det inte främst var mitt strålande språk, utan det faktum att jag gjort en inifrånskildring, som gav mitt ett kontrakt. Jag vet också att gör jag mig ett namn, kan jag i framtiden ge ut betydligt sämre texter än debuten. Är man känd får skriva böcker ändå, de behöver inte vara bra.

Annonser

4 svar to “Fan”

  1. Bra skrivet! Det är helt sjukt med dessa branscher du rabblade upp. Har en syster som jobbar inom filmbranschen och det är inte alltid hon har fått jättebra betalt. Verkligen inte… Och jag håller helt med – hur kan förlagen kräva gratisarbete för att sedan bara säga nej? De är som storbankerna, de vill inte ta några som helst risker själv…

    Idag hade jag lite skrivlust på förmiddagen. Efter Fridas besked tappade jag lite faktiskt…

  2. högsta svt-chefen har dessutom lagt ett förslag på att alla som bär sladdar 18 timmar om dygnet på svt ska tas bort ur eftertexterna (eller iaf så ska den delen av eftertexterna inte visas) på svt-program eftersom det tydligen är då folk zappar över till andra kanaler…

  3. Just som du säger om gratisjobb inom kulturen. Jag själv vill bli publicerad någon dag men jag har även varit inom teaterbranchen. Jag har själv skrivit upp mig på statislistor men då har jag självklart blivit lovad lön, inte hög lön, men några kronor i timmen för att mestadels sitta och vänta på sin tur. Jag kom hem till en kompis som glatt berättade att han VUNNIT en statisplats. Jaha, och vad får du för det då? frågade jag. Inget, det var ju äran. Jaha, tänk om dom börjar göra så inom andra brancher också, wow, du har vunnit ett dagisvik!!! Du kommer få jobba tre dagar på stjärnans dagis, gratis, men du får ju äran och om du jobbar riktigt hårt kanske ditt namn kan synas på ytterdörren över de som vikat gratis här och gjort det bra.

    Tycker inte det är någon större skillnad faktiskt.

  4. Jag håller helt med.

    Fan, fan, fan.

    Men jag är inte bitter. Åh nej, inte alls. Jag kommer inte bli en verklighetens Lisbeth Salander som lever för hämnd. Ha ha ha (otäckt, elakt skratt).

    Kram Frida

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: