Du ska bli far

Det finns en sajt som heter Familjeliv, som jag föraktar men ändå läser då och då. När jag är där blir jag sugen på att starta trådar om att jag super jättemycket och röker jättemånga cigg. Bara för att se vilka ramaskrin som brister ur de andra medlemmarnas strupar.

Ända sedan jag var nyss-bliven-på-smällen och var inne första gången, har mödrarna där inne planerat barnvagn, köns-UL och namngivningsceremonier för sina knappt embryostora barn. Drömt sig bort till rosa prinsessklänningar och löpt moralamok kring allt som inte är okej. Som vinkonsumtion, charkuterier och oäktingar.

En gång läste jag en tråd om romantiska sätt att berätta för sin partner att man väntade barn. Någon hade lagt ett par bebisstrumpor på kudden, någon annan hade tryckt upp en t-shirt med ”världens bästa pappa”. Jag satt där och skrattade högt för mig själv och tänkte att Ni har ingenting! Mitt sätt var det absolut sämsta!

Det hela ägde rum senaste gången darllng varit ute på resa. Han hade varit i Italien, på filmfestival, som ansvarig vuxen för fyra fjortonåringar. Jag hade varit på landet, isolerad för att skriva klart version 2.0 av boken. Jag hade längtat dag som natt och kände dessutom på mig att jag var gravid. Jag var mig liksom inte riktigt lik.

Darling skulle landa mitt på dagen, men var mer än tolv timmar försenad, och jag stod inte ut längre, utan cyklade till Pressbyrån och köpte ett graviditetstest. Som var positivt.

Trots min hormonella känslostorm, var jag skärpt nog att inse att jag var tvungen att vänta med nyheten till han kommit hem. Jag hade till och med planerat att mörka det hela, så att vi tillsammans kunde göra ett nytt test dagen därpå.

Han hade lovat att ringa när de boardade, men glömde bort. Detsamma hände när han klivit av och jag blev allt mer övertygad om att han träffat någon annan i Italien och skulle lämna mig. Ensam med barnet! Herreguuuuuud!

När han i keps och leende kom in genom dörren mitt i natten, var jag arg som ett bi. Jag startade ett bråk och han blev så ledsen, jag såg det i hans ögon. Men jag var ju också ledsen, han skulle ju lämna mig!

Efter några vändor skällsord och tårkaskader, bad jag om ursäkt.
Det måste vara hormonerna.
Vilka hormoner?
Jag är ju graviiiiiid!
Men det kan du väl inte veta?
Jo, jag gjorde ju ett teeeeeest.
Gjorde du ett test!!! Utan mig!!!???
Ja, och det var positivt. Buuuuääääääääääääääää.
Och du berättar det såhär? När vi är osams?

Och vi var gravida. Vackert va?

Han förlät mig till slut. Vi brukar skämta ibland, om att jag skulle kunna vinna tävlingar med min så-fick-vi-veta-version.

Nu är han på väg hem igen. Jag har lovat att möta honom när planet landar imorgon bitti och då ska jag vara världens varmaste, mysigaste, bästa flickvän. För det är han sannerligen värd.

Flyg försiktigt darling. Kom hem hel.

Annonser

4 svar to “Du ska bli far”

  1. Helt klart gravid. 🙂 Det blir inte alltid precis som man har tänkt sig men det får gå ändå… KRAM.

  2. Och jag håller med om Familjeliv för övrigt.

  3. Nej, det är ju oftast de sämsta historierna som är de bästa 🙂

    Kram tillbaka! Hoppas jobbet blir ditt!

  4. Bästa jag läst på länge! Och Familjeliv verkar verkligen vara hemskt. Jag tittade in och vände.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: