Summering

Satanshandleden gör ont. Sjukgymnastmamman sa åt mig att köpa ett stöd på apoteket. Hon trodde att jag kanske inte fick ta voltaren, för fostrets skull. Jag ska försöka kolla upp det, vill ju inte sabba någon annans liv, för mitt eget välmående.

Jag har kollat igenom arkivet nu. Jag tror att allt jag skrivit om att skriva finns under kategorierna Skriva och Romanprojekt. Planen är att flytta dem alla till samma, men det verkar ta sjukt lång tid, så jag avvaktar lite.

I alla fall. Hösten 2006 läste jag Kreativt skrivande på Södertörns högskola. En 20-poängare där man fick träna på olika genrer, söka sin egen stil och ventilera i smågrupper.

Det var kul. När terminen närmade sig sitt slut, började jag fundera på om det var dags att börja på den där Boken jag drömt om att skriva. Ett par år tidigare påbörjade jag ett manus, som jag skrotade efter 77 sidor, och jag skrev nästan bara nattetid. Sabbade alla rutiner och det fick mig att inse, att jag gjorde jag någonsin ett nytt försök, var det bäst att jag göra det på heltid. Eftersom mitt sparkonto var rätt stort, kunde jag vika ett år för skrivande. Men tanken väckte otroligt stark ångest: Om jag gör det här på riktigt, kan jag också misslyckas på riktigt.

Efter en resa till Chile bestämde jag mig. I februari 2007 började jag skriva. Det gick skitdåligt. Jag fick skrivkramp, sömnproblem, ångest. Jag kom ingen vart, av två skrivna sidor slängde jag tre. Jag hittade ingen ram till historien. Det var vidrigt.

Men i slutet av mars fick jag idén om att skriva om Sigtuna. Varje gång jag berättat anekdoter därifrån har folks öron blivit stora som grytlock, så varför inte förlägga en historia inom skolans murar? Det började bli lättare att skriva, men fortfarande kom massa saker mellan, en flytt bl a, och när sommaren kom hade jag bara en torftig hög på ett 20-tal sidor.

När augusti kom gav mig själv deadlines. 150 sidor nådda innan oktobers slut. 200 innan novembers och 300 innan decembers, och plötsligt lossnade texten. Jag sa nästan inte till någon vad manuset handlade om, bara till min kompis Bodil, som fick läsa allt eftersom och ge feedback. Inte ens till min sambo visste, jag var rädd att historien skulle bli oberättarbar om jag pratade om den.

Innan julafton fick fyra utvalda läsa version 1.0. Brorsan, sambo, Bodil och Clärfi. De feedbackade och den 15 januari 2008 postade jag paketen till de första förlagen. Lämnade bara emailadress och drog till Mocambique, där refuseringarna började droppa in. Men den fjärde refuseringen var ingen refusering utan en uppmaning att ringa upp.
Mötet med förläggaren var peppande och gav mig energi att påbörja omarbetningen.

Och jag skrev och skrev.Mailade förläggaren runt midsommar och fick positivt svar, att hon såg fram mot att läsa min omarbetning, och körde på. I mitten av augusti blev jag färdig och skickade in.

Samtalet alla väntar på kom mitt i ett fredsmöte i början av september. Jag skulle bli publicerad, få ett kontraktsförlag hemskickat och var i mål.

Några veckor senare gick jag till förlaget och fick mina farhågor bekräftade, ett vidrigt möte med efterföljande huvudvärk. Då trodde jag att jag skulle lägga ner för gott. Istället gick jag hem och började omskrivningen, strävan efter den perfekta version 3.0.

Som jag alltså fick ett samtal med anledning av i måndags, och nu har jag alltså ett kontrakt liggande på min köksö, och ett möte på förlaget i slutet av nästa vecka.

Där är jag nu. Och är för stunden lycklig, peppad och inspirerad.

Annonser

3 svar to “Summering”

  1. Ingen Voltaren för dig. Så slipper du kolla själv tänkte jag. Kram

  2. Först – grattis till kontraktet! Så himla stort. 🙂

    Sen måste jag fråga. Är det sån uppdelning mellan killar och tjejer på Sigtuna, som bilderna på webbsidan ger sken av? Jag ser nämligen inte en enda bild där killar och tjejer umgås tillsammans.

    Tack för en grymt spännande blogg. Och jag köper din bok direkt hösten 2009! 😉

  3. Emma: Tack du kloka läkarvän! Jag misstänkte att jag skulle få bita i det sura äpplet. Borde frågat dig på en gång.

    Maria: Tack för grattis och pepp. För att få svar på din fråga får du läsa boken. Nedå, skoja bara :).
    Sigtuna har uppdelade elevhem, men gemensam undervisning. Folk rätt mycket ”över gränserna”, båda inom och utanför regelboken. Det är nog större uppdelning mellan dagelever och internatelever.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: