Lördagsångest

Jag ska börja på del 3 nu, men har vaknat in i en sån där dag då jag inte tror på mig själv längre. Vet inte om det beror på drömmen jag hade i natt, att förläggaren ringde, hade läst och var lycklig och hade massor av tid för mig. Men det är mycket möjligen så, och eftersom jag en gång redan fått det där samtalet och fortfarande famlar i mörkret, har jag i dipparna inte så mycket som talar för att allt ordnar sig till slut.

Darling peppar och boostar mig som vanligt, tycker att jag är briljant på många sätt och vis och han sprider ett lugn i min kropp och själ. Och självkänslan har aldrig varit viktigare än nu, eftersom jag tror att ångest och dåliga tankar om sig själv är största hotet mot mutantens välmående. Men jag är bara så sjukt dålig på att vänta, snart har ett år av mitt liv kretsat kring manus som väntar på feedback och dryga 18 veckor handlat om att tro på att någonting där inne är så viktigt och levande att jag ska sluta dricka, röka, äta färdigskivad salami och brieost. Utan någon som helst bekräftelse.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: