Krriiiiiiiiiiiiiiiiiiis

Jag är så trött på krisrapporteringen nu. Jag har fattat att det är illa nu, men det vore roligt att få läsa lite andra nyheter också.

Är det för att alla nyhetschefer har aktier? Eller mer än 250 000 kr i sparpengar på banken? Poletten har inte trillat ner för mig än.

Idag stod det i DN att människor är nojiga och vill tömma sina konton, trots insättningsgarantin. Jaså, den insättningsgaranti som ingen sagt någonting om alls förrän typ i fredags? Kan det inte snarare vara så att medierna skrämt upp alla till den undergångsstämning vi befinner oss i? Jävla puckon.

Känns som att vi allihop går och väntar på att världen ska rasa. Vi läser rubrikerna, vi sliter vårt hår, säljer våra lägenheter. Experterna är gula i ansiktet och säger att så här illa har det aldrig varit förr. (Nej för att ni var fem år sist det krisade, ni minns det inte.) Är det inte bevisat för länge sedan att vilket annat däggdjur som helst gör smartare analyser än människan (experterna)?

När jag var på möte hos Carnegie för ett år sen (för att se över mina tillgångar som nu ”rasar” på börsen) satt alla med pondusmagarna i vädret och sa att några bubblor finns inte, börsen går alltid uppåt i slutändan. Vi förväntar oss inga kriser, vi har lärt oss av våra misstag. Och vi (jag, mamma, brorsan)påminde dem om att vi går en global miljökollaps till mötes bland annat, och att är det inte lite nonchalant att prata om stabilitet på det där sättet.

De tyckte inte det då. Nu, med 140 (eller vad det nu var) anställda färre, kanske åtminstone några av dem skulle kunna sträcka sig till att hålla med mig.

För övrigt känns den dramatiska rubriken svartaste börsdagen sedan 11 september 2001 som ett stort skämt. O no, 2001. Det är ju hela sju år sedan! Nästan hela mänsklighetens tid på jorden!!

Annonser

Ett svar to “Krriiiiiiiiiiiiiiiiiiis”

  1. Prampie, du är bäst och tredje gången gillt får man väl säga om romanen! Det viktigaste kommer vara där, det bästa, någon sa en gång att det svåraste med att skriva en bok är att vet när man ska sluta. Och resan är upplevelsen bla bla, äh – jag vill mest säga att jag fattar verkligen hur du känner, efter femtioelva versioner av saker och ting. Man vrider och vänder fram och tillbaka, tillslut bestämmer man sig och våndas över det i stället. Alltid våndas man över nåt. Jag saknar dej, Frö och okejrå – Lollo också. Får jag komma på besök snart? jag vet att jag är sämst på att höra av mig, försöker bättra mig, men bebis TAR ÖVER OCH ÄTER SIG IN I ALLT. Bebis är nämligen som capslock. Kram och kärlek!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: