Pappas första barnbarn

Jag sa det inte högt, men att tänka det gav mig tårar i ögonen. Farmis, så liten och mindre och mindre för var gång, stod vid dörrposten in till köket.

Du tycker säkert att jag lägger mig i, men jag bryr mig så mycket om er. Ni är ju Anders barn.

Jag såg min chans att berätta just då. Efteråt förstår jag inte riktigt hur jag kunnat vara så orolig, hur jag trott att hon skulle bli annat än glad. Men då var jag lite skraj och hon mjuk och full av pappatankar och vad kunde passa bättre, än att säga det då?

Farmors små ögon under massor av ögonlock och annan väldigt rynkig hud, fick ett uttryck av förvåning i ansiktet. Förtjusning.

Vad säger du?!

I vågor går den. Längtan. Efter den förlorade föräldern. Det är en klyscha, att med sitt eget havande börja rota i sina föräldrars föräldraskap, men klyschor är ofta sanna. Och hur mycket intensivare blir inte sökandet och undrandet, när föräldern inte finns?

Farmor berättade om att hon mått illa hela sin graviditet. Att pappa kommit ut som en femtiofyra centimeter långsmal liten ål. Att han var ett känsligt barn.

På väg hem från Tippen, när jag hjälpte rullatorn över trottoarkanten, suckade hon.

Tänk att du ska bli mamma.
Och jag fnissade nog. Ja, det är stort.
Jag älskar henne så mycket. Han sa så din pappa, om dig.

Farmis har sagt det förr. Men jag är som sagt väldigt blödig numera, så tårarna trillade som höstlöv mot marken. Fan att han dog. Fan att jag aldrig fick dusta, diskutera, ifrågasätta och lära känna. Fan att jag aldrig får veta vad föräldraskapet var för honom.

Men det känns coolt att jag och farmis funnit en ny gemenskap. När jag berättade att jag funderade på att banga gastroskopin jag kallats till, på grund av att bedövning inte är så bra i nuläget, fnös hon bara.

Herregud, hur tror du att du ska klara att föda barn om du inte klarar en gastroskopi?

Självklart har hon rätt. Och just nu känner jag mig riktigt peppad på att svälja en kamera, med en alvedon på sin höjd, att stilla nerverna med.

Annonser

4 svar to “Pappas första barnbarn”

  1. hihi farmor är cool hon.
    Her ej gjort gastroskopi, men skickade ju in sonen pa en i Maj… Han kom ut helskinande. Bade efterat och pa insidan
    püß

  2. men ändå förstår jag hur du känner, jag tyckte det var obehagligare att sy och få bedövningssprutan till mitt lilla stygn efteråt än att föda…

  3. Hehe, ja farmis är cool. Min ursäkt då var att förlossning var en positiv smärta, som fdm resulterar i något stort. En gastroskopi är liksom bara en gastroskopi. Man går hem med ont i halsen, ingen morot alls.

  4. Hej. Jag hittade den här bloggen när jag för någon månad sedan googlade ”Dramatiskt barndomsminne”. (Fann då att du gått Kreativt skrivande, som jag gör nu.)

    Och sedan har jag fortsatt läsa och Gud vad häftigt med boken!

    Du skriver grymt, ville jag väl bara komma fram till. Speciellt när du skriver om din pappa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: