Rosa

I fredags köpte jag en ny mobil som är rosa och igår en mössa som också är rosa och sist men inte minst en klänning till en fest nästa vecka, rosa den med. Förra årets lilafas har svängt vänster in på förrförra årets trendfärg. Känns friskt och fräscht och skär sig fint mot allt mitt röda, som var den ännu tidigare fasen jag gick genom.

Nu är det söndag och jag ska plugga. Innan dagen är slut måste jag ha kommit på ett uppsatsämne. Istället har jag bockat av gamla punkter, högprio på attgöralistan, som att ringa farmis. Vi kom fram till att allt jag gör denna höst, faktiskt är för hennes skull. Att jag bestämt mig för att plugga klart och ska ta examen, att jag lagt i högsta växeln mot ett körkort innan jul. Att jag fick tummen ur röven och ringde husläkaren om magen i våras, en husläkare som dock glömt bort mig, vilket var huvudämnet för dagen. Att jag måste ringa och tjata om min remiss, ja för vem längtar inte efter att få en kameraslang nerkörd i halsen. Bara att skriva om det får det att vattnas i munnen. Smaskens.

Är sjukt nervös inför ett möte i morgon förmiddag, som jag försökt att inte tänka på under den en och en halv vecka jag vetat om det. Men nu tickar sista dygnet mot sitt slut och jag känner så starkt att detta kan komma att förändra mitt liv. Jag vill så gärna att det ska gå bra, samtidigt som det ilar ända upp i gommen när jag går händelserna i förväg och låter tankarna skena.

Jag hatar att jag är sån realist. Nu har jag visserligen inte skrivit på något kontrakt för boken än och allt kan fortfarande skita sig, men hela vägen mot målet har jag kämpat så mycket mot att drömma mig bort till alla exemplar jag ska sälja, att jag knappt fattat hur jag ska vara glad och fira när goda nyheter väl kommer. Om och om igen intalar jag mig att det är resan som är målet, och att det är bättre att skratta hela vägen till banken och finna kontot tomt, istället för att gräma sig i åratal för att kontot ska vara tomt och det i slutändan dessutom visar sig vara det. Ändå fortsätter jag att angsta för allt möjligt meningslöst, oftast helt i onödan.

Allt kommer att gå bra imorgon. Bara att skriva det ger mig jinxångest… blä.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: