Att vänta

Det här med att skriva romanmanus har verkligen drillat mig i att vänta. När jag skickat iväg första högen i januari hade jag nog aldrig kunnat gissa att mitt liv fortfarande i mitten av september skulle domineras av denna väntan. Och att jag skulle vara rätt coolt med den vid det laget.

Förra veckan klättrade jag på väggarna, väntade på kontraktsförslaget som skulle dimpa ner i min låda, men aldrig gjorde. Den här veckan är jag mindre panikslagen och fatalistisk. I allmänhet tar folk inte tillbaka vad de sagt och i allmänhet tar saker alltid längre tid än man trott. Så det är bara att gilla läget.

Fortsätter det i den här takten, är jag väldens tolerantaste människa innan året är slut.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: