Arkiv för juli, 2008

Konstigt

Posted in Livet on juli 28, 2008 by Morsan

Kanske är det inte så konstigt att jag känner mig konstig. Sömnbrist brukar göra allt möjligt med människor. Den senaste veckan har jag vaknat (klarvaknat på åhjagharsovithelanattensättet) mellan 04.25 och 05.00 på morgonen. Tittat på mobilens klocka med samma förväntan varje gång och känt samma besvikelse. Förvirring, varför i satan vaknar jag nu, jag har ju rullgardin?
Helt ensam var jag i tre dygn, sedan kom mamma tillbaka och vi rev upp golv och ner väggar. Jag gillar huset mer och mer, längtar redan tillbaka från blyhetta Stockholm. 

Nu väntar jag på Darling som kl. 00.55 klev av ett plan med planerad landning kl. 14.30. Bra jobbat Sterling, jag hatar er. Eftersom jag var trött som en klubbad säl när jag kom innanför dörren i eftermiddags hade jag ju hoppats på att sova som en sten vid det här laget. Istället slumrade jag en timme på soffan och är nu uppe igen. Övertrött. Eller överpigg, jag vet inte vad man ska kalla det. Men jag vill faktiskt att det ska bli morgon nu, så att detta konstiga dygn tar slut. Eller hur kan det ta slut, det har ju nyss börjat.

Semesterblogg

Posted in Semester on juli 23, 2008 by Morsan

Jag är helt ensam på landet nu, så idag har jag tagit bussen till Söderköping för att kolla Internäät. Vi busstationen finns ett bibliotek som tyvärr inte har trådlöst nätverk, men de hade lediga datorer och nu 45 minuter senare har jag redan tröttnat. Kanske håller jag på att bli eremit, jag längtar hem till mitt torp, min tomatjuice och min bok.

Jag fastar ju nämligen. Imorgon är sista dagen och jag får alltid ont på exakt samma punkt i ryggen när jag fastar. I övrigt har det gått smärtfritt, skönt att slippa laga mat och istället känna sig som en väderbiten profet på ett berg. ”Jag måste få fram mitt budskap, måste berätta färdigt.” Det är bara slutspelsskägget som saknas, jag låter håren frodas på benen istället.

Nu ska jag leta rätt på en matbutik och köpa lite upptrappningsmat. Äpplen och Katrinplommon och kanske ägg. Jag har en avokado på mognad i fönstret.

Rätt mycket längtar jag efter min kille också. Men vi ses ju på söndag om inga plan störtar eller bilar kraschar.

Lyxliv

Posted in Glädje on juli 12, 2008 by Morsan

Jag sitter på en takförsedd altan i ett hus utanför Ljugarn på Gotland. Det duggregnar och jag är så lycklig och ledig att jag nästan måste nypa mig i armen. Vi hälsar på Mia vars morfar byggde en stuga här på sextiotalet, igår var vi hos Gloria och Manuel alldeles i närheten, som tagit sig an värsta renoveringsobjektet och bjöd på fruktsallad i blåställ. Jag börjar längta lite efter St Anna och vårt hus, men samtidigt är det så skönt att bara hänga, läsa och skriva. 

Almedalsveckan var kul, vi lobbade, minglade, lyssnade på tal och sista dan tog darling batteln med Sverigedemokraterna. Jag stod vid hans sida och slängde då och då ur mig överprovocerade, ilskna kommentarer, samtidigt som jag fascinerades av darlings diplomati. Hur han nickar och säger jag förstår i lägen då jag inte kan göra detsamma. Sen kommer med välformulerade och träffsäkra motargument.

Nu chillar vi på landet ända till tisdag då det bär av mot Stockholm, DAMP och trappstädning. Sen landet igen och dygnetruntarbete med boken. Jag funderar på att fasta, för traditionens skull, men även för att det ger en kreativitetskick som heter duga samt är ett sätt att gå runt problemet med att behöva laga mat hela tiden. 

En stor bit av mitt hjärta önskar att jag vore med mamma och brorsan i Västerås just nu. MIn gamla fina vän Ellas minnesstund hålls idag och de är där. I snart ett år har vi pratat om att vi verkligen måste hälsa på henne. Så ringde telefonen när jag stod vid RFSU:s bord och det bittra faktum att jag aldrig mer får chansen att träffa henne slog ner som en betongklump i huvudet. Fan också, hann jag tänka innan tårarna svämmade över och jag fick gömma mig bakom ett tält för att inte skrämma förbipasserande. 

Ella var en av mina första brevvänner. Hon var med sin man Kalle, mammas och pappas bridgepartner, deras bästa grannar i Västerås på sjuttiotalet. Hon kämpade hela sitt liv för en bättre värld.

Hon dog av ålder, jag vet att det borde skänka tröst, men varför fick jag bara inte tummen ur och hälsade på? Jag skrev ett brev efter resan till Mocambique. Berättade om vad som hänt sen sist (vi sågs senast när jag var runt tolv) och att jag blivit som mina föräldrar. Fredshetsande idealist. 

Hon gladde sig så mycket åt ditt brev sa sonen i telefon när han givit mig dödsbudet. Fan också. Varför kan man aldrig få vara efterklok, rätta till något som är för sent att förändra? Varför är enda möjligheten att lära sig av sina misstag, att aldrig mer lämna saker osagda? Det måste vara nåt slags straff, helt klart. 

Men jag är i allafall glad att jag fick iväg det där brevet. Det är en liten tröst i den stora sorgen.

Almedalen

Posted in Livet on juli 8, 2008 by Morsan

Jag är på Gotland och det regnar inte längre. Första dagen gjorde det, och jag var långt ifrån förvånad eftersom det aldrig varit sol under mina besök här. Första gången på cykelsemester med klassen, andra på fotbollscup. Tredje gången på Snäck camping där vi låg i våra sovsäckar på luftmadrasser och såg vatten tränga in i tältet. Varför aldrig en endaste gnutta sol, frågade vi oss genom spända käkar. Folk säger ju att det alltid är fint väder på Gotland. Det är ju en ö. Vad som helst kan hända.

Nu bor vi på Vandrarhem tillsammans med en massa Sverigedemokrater. De minglar med fula frisyrer en trappa ner. Första dan när vi strosade (i regnet) passerade vi en Nationaldemokrat som med flit undvek darling och räckte sin flyer till mig. Jag slog provocerat bort hans hand. Darling plockar deras lappar från marken, för att få läsa. Ingen ger dem ju till honom.

Jag har mött väldigt många jag känner. Ända från Jerry Bergströmtiden. Igår stod jag och laddade inför att säga hej till min favoritkonsult där, men vågade aldrig. Han har nog glömt mig, sa jag mig, jag var ju bara tjejen i repan.

Vi är lediga till halv tre idag, så vi ska nog gå på seminarium nu. Man kan leva billigt här. Börja dagen med ett frukostseminarium, sen lunchseminarium och slutligen mingel. Men jag har sjukt ont i ryggen av att sova i främmande säng och av att stå så mycket. Börjar känna mig som en gammal gammal tant.