Avslutning

Idag har jag brant mig pa hoger axel. Jag har ont i harbotten och ogonen svider av saltvatten. Vi har letat och letat efter Sergito, men det sista sparet ledde till hans pappa, som sa att han flyttat till Sverige. Av alla stallen. Men vi ska ringa en gammal granne senare ikvall som kanske vet mer, tydligen ar det nagot som doljs for oss, sager hon.

Vi gick till sjukhuset och visade upp vart rekommendationsbrev fran Afrikagrupperna. Fotona som borjar bli riktigt tummade nu och nagra kande igen pappa, hade jobbat med honom for 24 ar sen.

Vi sa att var onskan var att fa se var han dog. Var vi tog farval sista gangen. De bad oss komma tillbaka pa mandag, men vi insisterade, vi aker ju imorgon. Idag var var enda chans. Alla omkring oss blev mer och mer engagerade, ringde vidare till chefen som kontaktade intensivvardschefen och slutligen befann vi oss utanfor huset dar svart sjuka och doda manniskor fanns. Vi leddes vidare av en snall man, genom korridoren jag minns som jattelang men nu krymt i avstand som allt annat har. In i rummet dar jag sag pappa for sista gangen, dar vi alla sag honom sista gangen, och tararna blandades med minnena som vallde upp ur magen och hjartat och hjarnan, och jag grat. Den snalle mannen lat oss kanna och minnas och vara ifred. Efterat tog vi i hand och tackade honom.

Jag ar sa glad over att fa uppleva detta med mamma, Gugu och Darling. Det har ar den finaste och mest kanslomassiga resa jag gjort och vi har sa mycket att komma tillbaka till igen. Mammas kollegor fanns kvar och blev paffa men lyckliga att se oss. Vi tog en gruppbild som vi lovade att skicka.

Nar vi lamnat sjukhuset gick vi ner till var gamla strand. Slappte kladerna i sanden och guppade runt i vagorna. Som for 24 ar sen. Och antligen kan jag saga att jag badat i havet i Mocambique. Vi samlade lite sand i en pase fran var strand att ta med hem. En bit av pappa, en bit av vart liv har.

Annonser

Ett svar to “Avslutning”

  1. Underbara fina vän,
    Jag blir så rörd och glad över att läsa om era dagar i Beira. Jag ryser och myser i hela kroppen över hur nära själar kan stå varandra.
    Saknar dig här hemma men det känns skönt att kunna följa med era upplevelser.
    Sköt om er!
    Kramkram / terese

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: