Plagiat?

Jag fick min första förlagsbekräftelse igår, en standard-vi-har-mottagit-ditt-manus, från Bonniers, men jag blev ändå glad, eftersom jag befarat att mitt så kärleksfullt ihopsatta paket skulle komma bort med posten.

Roomsie tyckte att jag skulle slå in romanen i brunt snöre, som Strindberg skulle ha gjort, men jag hittade inget, så det blev svart sidenband. För förläggaren att överhuvudtaget komma in till brevet där min e-mail stod, var han alltså tvungen att dra i det svarta bandet, öppna det grå kuvertet och läsa till det personliga brevets slut. Vilket han alltstå måste ha gjort eftersom jag fick mail. (han kan iofs ha skitit i att ha läst brevet och hoppat direkt till slutet, men jag väljer att inte tro det.)

Jäjä. En till tre månader skulle Bonnniers ha på sig, så igår började jag på nästa roman. Idén dök ner med dunder och brak och eftersom jag, enligt min terapeut, definierar mig själv utifrån vad jag gör och inte den jag är, tog jag tacksamt emot den.

Jag var nämligen lite låg efter att ha fått tips om en annan debutroman av en ung tjej som handlade om en internatskola, som jag lånat och börjat sträckläsa under stora våndor. Min handlar ju nämligen också om det, fast ur ett svenskt perspektiv, ett mer vuxnare också märkte jag, men ändå. Min huvudkaraktär bytte i sista sekund namn från Li till Elin. När jag började läsa I en klass för sig hette huvudkaraktären… Lee. Hur sjukt är inte det.

Jag fick hjärtklappning. Liksom fy fan om min hetat Li, gått på internatskola och tänkt samma tankar, gjort samma grejer som Lee. Så hela igår satt jag på biblioteket och läste den där boken, för att komma vidare med tanken på att jag inte alls var unik eller revolutionerande.

Den var rätt annorlunda. Rätt mycket annorlunda faktiskt. Tänk om jag hade snott ett manus jag aldrig läst. Vad gör det då mig? Synsk?

Om jag inte hört nåt innan vi drar till Mocambique skickar jag till ytterligare två förlag. Om jag kommer hem igen och blivit refuserad av de första två, skickar jag till ytterligare två. Eller så skickar jag allihop innan jag drar, det är nog mer tidseffektivt.

Sjukt skönt att vara klar i allafall, och även om titeln inte är helt spikad, så blev det åtminstone en till slut och jag kunde sluta angsta en stund.

Annonser

3 svar to “Plagiat?”

  1. Hoppas att du får din bok utgiven, den låter intressant. Vi gick i samma skola du och jag, samtidigt. Även om jag inte vet vad din bok handlar om måste den väl delvis spegla vad du upplevde där. Man undrar ju hur din upplevelse var och hur den skiljer sig från min. Du tillhörde ju trots allt den rätta sidan, de privilegierade som det där stället var ämnat för. Vi andra, packet som nån sossepolitiker i kommunens utbildningsnämnd kuppat in i de fina salongerna, kände oss en aning malplacé. Det gällde andra regler för oss. Vi var luft, vi hade inga föräldrar som kunde vifta med 160 000 framför ögonen på skolledningen. Så här, långt efteråt, måste jag få fråga…. märkte ni aldrig hur de behandlade oss annorlunda? Kände ni inte hur vi blev andra klassens medborgare i förhållande till er? Såg ni hur många i era led mer än gärna tryckte ner oss? Ibland undrar jag om vi fick komma dit enbart för att agera pöbel i ett övningssamhälle där den styrande eliten skolades.

  2. […] fick jag en cool kommentar av någon angående mitt manus, och jag vill verkligen skriva ett jättelångt svar. Men jag vill […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: