Balans

Jag är gladare nu. Var ledsen förut. Men det mesta känns enklare på sistone. Ilska går över snabbare, frustration kan bli konstruktiv text eller tanke eller självinsikt.

Men jag måste få behålla rätten till mina känslor. Jag var ihop med ett pucko en gång i tiden, som alltid kallade mig paranoid och puckad och dum och missunsam. Jag är känslig mot det nu. Jag vet att jag borde skratta när darling säger åt mig att jag överdriver. I relation till vad, frågar jag ofta, och jag borde stanna där. Men istället tar jag åt mig och tycker som han, att jag är barnslig och bortskämd som inte borstar av mig känslorna och går vidare. Istället för att hålla fast vid att jag har rätt. Till mig själv. Till att vara den jag är.

Tvåsamhet är skitsvår. Boken jag läser nu gör mig fysiskt och psykiskt illamående. dels blir jag förbannad på henne som inte gör slut, dels på honom, psykopaten, för att han påminner mig om
puckot jag hängde med. Eftersom jag inte har någon självkänsla måste jag ta din. Tillintetgöra din. Parasitera.

Hon är författare, skriver en bok om vad som hänt. Såklart. Vi som gillar att skriva gör inget annat än att dokumentera våra liv på olika sätt. Jag har så många dagböcker att jag flyttat dem till damp för att ha plats med pocketböcker hemma.

Jag har jobbat hårt för att gilla ensamheten. Jag ser det lite som en förlust att inte vara lika självklar i den längre. Men jag tror på tanken att kunna vara två, på individnivå. Men det är ett sökande efter balans som tar tid att hitta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: