Arkiv för oktober, 2007

150 sidor

Posted in Eufori on oktober 30, 2007 by Morsan

Weeeooo! Precis nyss nådde jag 150 sidor. Och deadline är egentligen inte förrän imorgon vid midnatt.

Som belöning ska ta mig till Bodyshop och köpa lite kroppssmör.

Annonser

Tillsammans är vi oslagbara

Posted in Glädje on oktober 30, 2007 by Morsan

Så blev det vintertid och jag och sambo har snart bott ihop ett år. Varit ihop i ett och ett halvt, på dagen idag. Sjukt. Igår gick jag vid Zinkensdamm på väg till terapi och insåg att jag börjar bli gammal. Trots att de frågat mig om leg vid ciggköp och Kvarnenbesök under de senaste veckorna, är det som vanligt insidan som räknas. Och den är gammal. 28 år drygt. Egentligen borde man fylla 1 år tre månader efter sin födelse. Fast åldersräkning kanske baseras på den tid man levt som icke-fisk?

Brorsan ringde igår tidigt och sa att han kommit på att han vill haka på till Afrika. Han ringde Kilroy och fick plats på samma plan. Så nu åker vi allihop. Mamma, jag, han.

– Nästan som förra gången vi åkte, sa brorsan. Fast utan pappa den här gången. Även fast han är med oss ändå.

Jag kan inte ens skriva de orden utan att börja gråta. Jag har blivit så blödig. Försökte återberätta för darling när vi väntade på bussen igår, men tårarna kom i vägen. Så hade jag visserligen bara sovit i tre timmar.

Så nu ska alltså hela familjen med, vilket gör mig lycklig. 2008 kommer bli ett bra år. Jag måste bli klar med boken innan dess. Så varför sitter jag här och bloggar? Idiotiskt.

Hösttecken

Posted in Ångest, Eufori on oktober 24, 2007 by Morsan

Löven faller från träden nu. Man ser vattnet och hela Västerbron från fönstret, snart även Högalidskyrkan.

Jag har gjort te, en av sorterna vi fick på inflyttningsfesten, och renskriver. Har en varm känsla i magen, lätt att likna vid lycka. Igår kväll fick jag akut julångest (jag vet, det är bara oktober) och kallsvettades. Men vad vore livet utan nyanser.

Förr

Posted in Minnen on oktober 23, 2007 by Morsan

Hängde med min ljuvliga gudson idag, och hans lika ljuvliga mamma, tillika min kusin. Och en gång i tiden guddotter till min pappa, så om han levt och varit med på promenaden, hade vi varit ett slingrigt gäng gud-människor.

Vi pratade om barnuppfostran, om att stå nära sina föräldrar. Om att inte prata om viktiga saker som känslor, om gränsdragningar mm mm.

Hon berättade om ett minne hon hade från när jag var kanske 1 1/2 år gammal. Jag ville bre en macka i köket hos farmor och farfar. Mamma tyckte jag kunde få göra det på egen hand. Pappa sa nej, det hamnar smör överallt.

Om jag varit yngre hade minnet gjort mig deppig. Allt som handlade om vårt normala vardagsliv innan pappa dog, gjorde mig så avundsjuk på mig själv och allt jag haft. Jag fick ont i hela kroppen, jag klarade inte att se filmer, knappt foton.

Allt sånt där vill jag ha sa jag nu, eftersom allt som finns i folks minnen om mig och min pappa och mamma och brorsa och de vi var längre tillbaka än jag kan minnas, vill jag HA. I en liten ask i min minneskista.

Moleskine

Posted in Livet on oktober 23, 2007 by Morsan

Det var lättare sagt än gjort att hitta en dagbok. Fyra Akademibokhandlar, tre Åhléns och ett Svanströms senare fann jag den.

Puh.

Köpte en almanacka också i bara farten så nu är 2008 tryggad. Längtar redan.

Nytt liv

Posted in Glädje on oktober 22, 2007 by Morsan

moles.jpg

Min dagbok tog just slut, så nu måste jag dra till Åhlens och göra det absolut bästa jag vet. Köpa en ny.

Tjoho!

Måndag hela veckan

Posted in Afrika, Vardag on oktober 22, 2007 by Morsan

Har just bokat OCH betalat tur och retur Johannesburg i slutet av februari. Jag var som vanligt trög och nervös, ända till jag lyfte luren, men nu njuter jag av karamellen som öppnas just när vintern börjar bli outhärdlig.

Jag, mammamus och darling ska till Mocambique. Weeee. En hel månad. Weeee!

Annars är jag seg som riktigt färsk kola. Släktträffen var som alltid intensiv, uttröttande men givande. Efter år av diffust drömmande spelade vi äntligen in den antagliga succén Mordet på Carlslund. I rollerna: hela släkten. Mördaren: farmis. Offret: Lars. Farmis var en naturbegåvning som stod pall omtagning efter omtagning sina 91 år till trots. Lars föll ner för trappor som han aldrig gjort annat.

Innan middagen tog alla sina roller på stort allvar. Efter middagen flippade de flesta ur fullständigt. Planen är att visa den nästa år på 100-årsjubileet, då Släktföretagets alla kunder är inbjudna. Då dubbad till ryska, tyska, franska. Och engelsk text såklart.

Snart, möte på Afrikagrupperna. Sen terapi, födelsedagskalas och slutligen avfirning av fina fina Bajs som överger Stockholm för Malmö.