Arkiv för september, 2007

Tummen och röven

Posted in Skriva on september 30, 2007 by Morsan

Vi satt på tåget efter demonstrationen i fredags, och jag tinade mina frusna händer mellan knäna. Mitt emot var darling och bredvid honom en tjej som satt och smålog för sig själv.

– Är du Agnes? sa hon plötsligt, och jag som växte upp på 80-talet trodde att hon sa så för att hon hört darling säga det. Att hon själv hette samma sak och att det var en stor grej för henne. Sen hann jag tänka att det faktiskt är 2007 nu och varannan tjej heter Agnes.
– Ja, det är jag.

Det visade sig att hon halkat in på min blogg för ett år sen ungefär och läst den sen dess. Och nu kände hon mig utan att veta vem jag var. Förrän nu när vi möttes på tåget.

Första gången det händer mig.
Jag blev så paff att jag skrattade ända till t-centralen, där vi gick av.
Jag blev så peppad att jag ville gå hem och skriva det första blogginlägget efter uppehållet.
Men när jag väl satt vid köksön några timmar senare, lät jag bli. Eftersom jag fortfarande är lite skraj för att skriva.

En fin vän frågade i ett mail varför jag slutat. En annan trodde att något allvarligt hänt. Själv vill jag bara vilja blogga igen, för jag saknar det så mycket och jag har hållit på nästan varje dag sedan 2005. Allra först för att våga lägga upp texter på nätet, senare för att killar jag inte vågade ringa skulle hitta min blogg och förstå att jag ville träffa dem mera. Men mest av allt för den där konstiga känslan som skrivande både räddar från och skapar mer av.

Jag lovade mig själv att hinna till sidan 100 i boken innan den 1 oktober och det har jag gjort. Kanske för att alla mina tankar och ord hamnat där och inte här.

– Bloggar du själv? frågade jag tjejen.
– Jag gjorde förut. Men jag kunde inte alls skriva så där otroligt självutlämnande som du gör, och då kändes det meningslöst.

Jag kan nog inte skriva annorluna än jag gör. Jag var rädd att hänga ut darling för mycket. Såra någon med något jag skrev. Fläka ut för mycket av mig själv. Ibland kan jag känna att det inte finns nån hejd när jag väl börjat. Just nu vill jag tex berätta allt om alla insikter om min barndom som nått mig i veckan, även fast det vore för mycket. Särskilt för mig.

Jag vet inte när proppen drogs ur. Fram till tvåan i gymnasiet sa jag ingenting om nåt som inte syntes utåt. Numera är jag så frispråkig att vissa ber mig sluta. Stopp. Jag behöver inte veta mer om dig än så här.

Hela huvudet snurrar. Jag är så bakis efter igår, men jag hade riktigt roligt. Jag har så fina vänner. Och när vi kom hem vid två hade närmaste grannen fest och bjöd in oss. Jag försökte genast värva styrelseledamöter till nästa år. Drack vin och kedjerökte i en lägenhet som var spegelvänd och vanligtvis på andra sidan väggen.

Slut

Posted in Livet, Skriva on september 3, 2007 by Morsan

Jag kommer nog inte blogga så mycket mer på ett tag nu tyvärr.