Playa och bli playad (har inget med stränder att göra)

Jag hade en period mellan 1999 och 2006 ungefär, då jag trodde att alla försökte playa mig. Alla mina hugg alltså, killar. I väldigt många fall slutade det istället med att jag av misstag playade dem. Jag drog, gick upp i rök. Ringde aldrig mer, smet mitt i festen, såna saker.

Det gör mig vemodig nu. Jag hade kunnat ha så mycket roligare om jag inte nojat så mycket. Lutat mig tillbaka och njutit istället, varit lite så där tillfälligt förälskad och inte blivit ledsen sen när det gick över. Istället flydde jag mitt i känslan.

Jag är ensam hemma den här veckan och satt igår natt på golvet och läste gamla brev jag fått. Innan internet-eran, eller vissa av dem mitt i, men hur ska det gå i framtiden, när inga minnen finns kvar. Bloggen kraschad utan backups och Posten ett okänt ord för de flesta?
Iaf hittade jag ett gäng från olika slags personer som korsat min väg och några av dem sårade jag verkligen. På mitt uppriktigt dumärliga sätt trodde jag att det var bra och schysst att tala om att jag inte var kär eller varit eller tänkte bli, och lika korkat tyckte jag det var att de inte fattade. Att de skrev brev efteråt där de frågade om jag verkligen menat vad jag sagt. Om jag inte flydde av rädsla. Och jag blev ännu mer irriterad och ville skriva tillbaka att det inte betyder kärlek att ge en egen tandborste till den som sover över. Det kan helt enkelt handla om att man inte är redo att dela!

Darling och jag såg Du o jag förra helgen och jag irriterade mig så sjukt mycket på tjejen som är kär i killen som inte är kär i henne. Och klänger sig fast. Patetiskt tyckte jag, men darling gav mig en konstig blick. Förstod inte vad jag menade, varför hon skulle vara ynklig och svag och meningslös.
Och nog är det en skada jag har. Att se ner på dem som är suckers för kärlek. Att fly innan jag gör bort mig, innan eller när eller om jag känner mest. Jag är långt ifrån botad, då och då gör jag idiotiska utfall och försök där darling får chansen att komma undan mig. Och han skäller ut mig då, undrar vad det är för jävla skit jag håller på med. Och han vet att jag fattar att jag faktiskt är ett riktigt pucko, även om jag har svårt att erkänna det då.

När han och jag började hänga för snart tre år sedan, var jag liksom alltid, helt övertygad om att han var en player. En casanova som ville ha lite roligt med mig och jag roligt tillbaka. Lite överdriven tyckte jag allt han var när han redan natten efter hörde av sig och ville komma förbi. Jag sov och såg inte messet förrän morgonen därpå, men då, pang, var han inte så mycket player längre. Mer som en toffel. Sen började jag ju gilla honom och sen gjorde vi slut eftersom han inte bromsade mig när jag flydde och nu älskar jag honom och sov som en kratta inatt eftersom han delat kudde med mig varje natt i flera månader i sträck och nu inte gör det. Sen blev ju hemnycklarna snodda på semenstern också och jag tror att tjuvar ska låsa upp och komma in varje natt. Jag vaknade klockan fem av konstiga ljud och gick upp för att kolla läget. Från balkongen såg jag ljuset från soluppgången och shit vad fin den var. Alldeles ljuvlig.

Jag vet inte vad jag vill nå fram till, men innerst inne tror jag fortfarande att darling är en player. Att han lever ett dubbelliv eller allra värst: (Det som får mig att nästan hata honom när jag tänker på) Att han ska dö. Playa mig med livet som insats.

Terapeuten säger att jag har separationsångest. Att jag tror att jag är världsbäst på att sörja och komma vidare, men istället är världssämst. Och så är det nog. Och darling har sagt att han tycker att det är synd om mig som har svårt att bli kär, för själv har han jättelätt, och livet är så mycket roligare så. Som många av våra olikheter tror han att jag valt mina mindre fördelaktiga sidor. Men nej darling, jag tycker inte att det är en gåva att bli kär vart tionde år ungefär. Men just nu är jag kär i dig och jag har inga planer på att sluta med det, så gå inte och dö är du snäll. Stanna levande. Och lova att dumpa mig snabbt så fort du inte älskar mig längre.

Nu ska jag hämta mitt bokuspaket.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: