Dumpad

Jag drömde att vi stod i en ganska trång korridor bland höga vita bokhyllor. Under armen höll han sin hund, och han var arg. Kanske hunden också, i sympati.

Jag tog ett steg fram och slog armarna om honom. Han var blöt av regn.

Förlåt. Jag borde inte ha sagt sådär.

Han var stel som en pinne, kramade inte tillbaka. Sa att det var försent, att han var trött på mina ursäkter. Att han inte orkade mer.

Det känns som vi har nått samma stadie som jag och X. Hon hade också massor av problem, men de var enklare, inte som dina. Mer i stil med att hon tyckte att grannarna hade för högljutt sex eller att en demokrat i korridoren kallat henne konservativ. Du har andra slags problem, mer komplexa. Och visst, du har kommit mig närmare än vad hon gjorde, men jag står inte ut mer. Jag flyttar till Skåne. Jag behöver tid.

Han gjorde slut. Han tog sin hund och gick. Jag fick bo kvar med hans två rummisar. Trots att jag flyttat in för hans skull, givit upp mitt hem för honom, övergav han mig nu.

Det var som att hela kroppen fylldes med is och jag vaknade stel som en pinne i sängen.
Usch.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: