Min katt, mitt barn och min lägenhet

Måndag och jag borde koncentrera mig på att skriva, men vi hittade en lägenhet igår som jag verkligen vill bo i. I och med detta sov jag som en kratta och kan inte annat än låta hjärnan gå i spinn på egen hand, eftersom den ändå lyder några andra order. Budgivningar. Guds gåva till de redan maniska sömnlösa. För att tillståndet ska hållas konstant.

Drömde att jag fött barn. En flicka, fast sen en pojke, som jag gav namnet…. ja, det glömde jag bort. Någon frågade och jag svarade med hjärnsläpp. Helton, Milfred? Nåt i den stilen.

Jag hade svårt att ta till mig mitt barn. Det var litet och lugnt och grät inte alls. Men det var så overkligt. Jag bar det i en typpåse i armhålan under jackan, kände kroppsvärmen och tänkte att jag kunde skriva en artikel om varför barn och deras mödrar har svårt att komma nära varandra.

Men så satte jag mig med barnet i knät och tittade på det. Och jag insåg att underdelen av ansiktet var darlings. Jättestora, mjuka läppar. Omringade av skägg och en tät mustasch. Och kärleken drabbade mig. Jag älskade mitt lilla skäggiga barn och även fast det dykt ner abrupt i mitt liv skulle vårt gemensamma liv bli fint. Så jag satte mig på pendeln från Södertälje där jag bodde, för att köpa en barnvagn. Men väl inne i stan insåg jag att det varit dumt att lämna barnet hemma på sängen, tänk om det började gråta och grannarna klagade. Jag gick till en barnvagsaffär vid Mariatorget, som efter en kort stund där framstod som en riktigt fuffens verksamet. En kvinna kom ut ur skuggorna och sa att hon kunde ta med mig till ett billigare ställe. Vi fick onda ögat av expediten, men jag nappade. Ångesten malde dock, hur skulle det gå för barnet?

Idag saknar jag min son eller dotter eller skäggiga dam. Så att det nästan gör ont. Och samtidigt i Gimo många mil bort, är Kissemamman så skärrad och trött att jag fasar för hennes liv. Sedan 1990 har hon funnits i mitt liv, hon kan inte dö nu!

Alla dessa känslor en helt vanlig måndag. Trots koncentrationssvårigheterna försöker jag tänka positivt. Tiden går åtminstone snabbt.

Annonser

2 svar to “Min katt, mitt barn och min lägenhet”

  1. agnesita bonita,
    heregud du drömmer ofta om de små liven…hehehe..
    kanske dags att fixa en? jag kan vara barnvakt!!
    bis
    m

  2. […] november 6th, 2007 at 9:52 pm (Drömmar) Födde väldigt många barn i drömmarna förut. Talande, långhåriga, skäggiga. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: