Med händer torra som bark

Jag har så många gånger tänkt på hur läskigt det är att åka buss till Gimo på vintern. Bussarna nästan vinglade fram och jag höll alltid andan, åtminstone i kurvorna.
Så imorse krockade två av dem med varandra och sex personer dog och jag hoppas verkligen att ingen jag känner är drabbad. Mamma lever, jag var tvungen att ringa och fråga, även fast hon rimligen inte borde sitta på en buss klockan sju på morgonen.

Och axeln har ballat ur och säger klonk. Jag och Mr Muscle tampades med darlings ingrodda köksflott igår kväll. Till slut sa det klonk i varannan rörelse. Men känslan i bilen på väg hem vid halv tvåtiden var nästan overklig. Allt sken så vitt till slut och frågan jag alltid ställer mig när jag flyttar är varför jag aldrig stortstädar medan jag fortfarande bor.

Drömde att vi blev spårade av grovsopgubbarna som lämnade tillbaka allt skräp vi kastat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: