Clärfi

I början av 2000-talet, strax innan jag flydde landet för Spanien, stötte jag stundtals ihop med en tjej som hängde i min brorsas gäng. Om jag tänker efter var jag lite rädd för henne, hon verkade cool men ändå svårtillgänglig och framför allt oroväckande ärlig. Jag tänkte att hon kanske inte skulle gilla mig.

Veckorna innan jag drog snackade vi lite på en fest. Hon var full och jag var full, men det kändes ändå roligt och någonstans långt inuti som att vi kanske kunde bli kompisar.
När brorsan hälsade på i Alicante några månader senare berättade han att den där tjejen sagt att hon gillade mig. Att jag verkade genuint snäll och jag minns hur glad jag blev. Lättad, eftersom jag ju varit lite orolig för att hon inte gillade mig och jag hade enorma problem med att inte vara omtyckt.

När jag flyttat hem och börjat med studentradio, ringde jag henne eftersom jag gjorde ett program om folk som gjorde saker, och hon var den första jag kom att tänka på. Hon verkade så modig och jag ville ta reda på hur hon gjorde. Mest av beundran men lite också av avundsjuka, eftersom hon var tjej och hörde till mitt gäng utan att jag egentligen hade koll på henne. Och gjort så mycket, varit så driftig, hittat sin grej.

Jag försöker skriva en hyllning men plötsligt kör jag fast. Mitten känns suddig och plötslig var hon bara så viktig i mitt liv och en så grym person som jag skulle elda upp mina egna fötter för. Mest för att hon är en sån som eldar upp sina fötter för andra, dagarna i ända. En sån som man egentligen inte förtjänar som vän, men av någon anledning ändå har i sitt liv. Jag kommer inte ihåg när hon förvandlas till att bli en av de bästa vännerna. Kanske när hyrde en lokal tillsammans och inte skrev hela kvällarna. Eller när vi åt delicatobollar på Långholmen och pratade om killen som jag var kär i men som inte var lika kär i mig tillbaka. Eller när vi styrde upp fredsläger och fredsfestival tillsammans eller när vi gick längs Årstaviken med hunden och sen åt sushi och säck med smågodis i min soffa.

Jag kommer inte ihåg. Jag bara hoppas att hon fortsätter vara min kompis alltid. Hon inspirerar mig.

Men som alla andra grymma personer med stort hjärta och hjärna, förstår hon inte alltid hur grym hon är. Hon sitter med en meritlista längre än Edets toarullar men tycker ändå inte att hon presterat något. Så någon gång i höstas när vi båda var lite låga, lovade jag att skriva en hyllning till henne, så hon hajade hur grym hon var.

Bättre sent än aldrig.

Annonser

Ett svar to “Clärfi”

  1. Grinar och ska gå å ta en cigg! Fan finaste, kommer ni på Jonnys fekke på lördag? Jag ska försöka flytta i helgen. Allt är bits and pieces. Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: