Levande

Så najs att bli arg igen! Och att reagera på det.

Fick en krönika i handen av darling, som han tyckte att jag borde läsa. Den handlade om att sverige behövde fler personer med krigserfarenhet, att lite krig vore bra för oss. Dessutom var texten skriven av min granne, som är journalist och säkert jättesmart på många sätt och vis, men fullkomligt ute och cyklade nu.

Nu har jag just mailat iväg min replik och det rycker i fingrarna och ansiktet. Pepp! Fredshetsaren i mig har vaknat och det är inte ens vår.

Hej Erika.

Vi bor grannar men det är inte därför jag skriver till dig, utan för att flera saker i din text gjorde mig förbannad.

Som fredshetsare är jag motståndare till krig i allmänhet, inte till ”svenskar i krig” i synnerhet. Ändå frågar jag mig hur du definierar begreppet ”svensk”. Räknar du bara dem med rötter i svenska myllan sedan flera hundra år? Som ätit ärtsoppa på torsdagar hela livet, vuxit upp i folkhem och Fem myror är fler än fyra elefanter?

För om du inkluderar alla svenskar hittar du nog en och annan som kan berätta vad det innebär att ”befinna sig i eller vara i närheten av krig”. En och annan som förlorat en brorsa i en klusterbombsattack eller sett sina föräldrar mördas. Att vi behöver flera svenska krigsoffer har du jävligt fel i. De kanske inte bor vid Högalidsparken som du och jag, men några t-banestationer i en annan riktning. Kanske du skulle försöka närma dig någon av dem innan du önskar dig mera krig och fler veteraner.

Din tanke om att göra Sverige lite mer krigshärjat är säkert i grunden god. Men framför allt är den idiotisk och inskränkt. Jag håller med dig om att många svenskar skulle må bra av att ta ett steg tillbaka och se på vår trygghet och våra sociala förutsättningar med större uppskattning. Att vi borde klaga mindre på småsaker och se världen i ett större perspektiv. Kanske plädera fredens budskap ännu starkare, när vi faktiskt levt utan krig så många år och uppenbarligen fått ett nästan för välmående folk som resultat.

Jag håller också med om att vi borde ta hand om våra anhöriga och sluta fasa döden. Den drabbar oss alla till slut, vare sig vi lever i krig eller fred. Vi borde också bli bättre på att släppa in andra människor i våra liv.
För det är inte bristen på återberättade erfarenheter som är problemet, det är vår oförmåga att ta dem till oss.

Vänliga hälsningar från Agnes Hellström, fredshetsare, granne och ordförande i Stockholms Fredsförening

Annonser

2 svar to “Levande”

  1. Agnes, jag tycker verkligen det är dags att du flyttar. Sådana grannar mår man inte bra av. De sänder säkert dåligt karma genom väggarna till dig. Fly, FLY medans du fortfarande kan!

  2. Bra rutet! Jag retade mig också på den krönikan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: