Vardag

hushi.jpg

Det här med återkommande känslor. Jag brukar alltid vara vemodig i februari. Förra året satt jag och slet mitt hår över den diffusa och konstiga kille som bollade mitt hjärta i sin hand. I år har han just flyttat in och allt är frid och fröjd och harmoni och myspysrök av andningen i eftermiddagsrusningen. Ändå slingrar de sig kring mig, likt en lång trendriktig halsduk. Känslorna. De vemodiga minnena.

Jag tror inte att det ska behöva vara så illa att jag måste vara olycklig hela februari resten av mitt liv. Jag behöver bara trampa upp nya stigar. Så jag hånglar lite på sängen och drömmer om våren och stora sekelskiftslägenheter med balkong. Och om sushi kryddad med braj.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: