Onsdag blev torsdag

Drömmarna driver mig till vansinne. Igår natt var det upplopp i Stockholm, jag tillhörde motståndsrörelsen och skulle ta mig till Ropsten för att ansluta till rebellerna. Överallt människor och upprörda känslor. I en gränd stötte jag ihop med världens största duva. Den sprang mot mig men var så stor att den fastnade, flaxade hysteriskt med vingarna och kacklade med en mördarstämma. Jag var skiträdd och vaknade med större fågelfobi än innan.

Inatt drömde jag igen att jag var tillbaka till Sverige och att jag gick nån utbildning på en suspekt skola, där alla studenter kunde köpa förmånliga grejer från butiker som flöt runt i vatten. Sängar med skjutdörrar, kläder, teknikprylar och antikviteter. Jag ville ha ett fotbollsspel, kusin Dag ville ha ett hockeyspel men det var för stort för att få plats hemma hos honom. Jag hade gjort en dokumentär som skulle visas på allmän plats och hade bjudit dit folk. Dessvärre blev visningen uppskjuten till lördagen och jag ville bara gå hem till mitt sovrum från 80-talet och läsa böcker. På Vivo fick jag syn på Erik och Magdalena och vi sprang skrikande mot varandra som i slow motion. Jag var så glad att se dem igen, hade saknat dem så mycket. De hade kommit för att kolla min film och blev lite besvikna när de insåg att den inte skulle visas. Men så dök brorsan upp och erbjöd sin storbilds-tv och saken var biff.

Sen var det plötsligt fest på damp och folk jag aldrig sett i mitt liv fyllde lokalen. En tant började kedjeröka och jag sa åt henne att sluta. Hon bara fnyste åt mig och när jag tittade mig omkring rökte alla. Jag gick hem, orkade inte noja eller oroa mig.

Darling somnade tidigt, var helt sänkt. Jag hade mest ont i magen och kollade en skitdålig dubbad film med Steve Martin och hans tolv barn. Somnade så fort jag lade huvudet på kudden men drömde som sagt. Har ont i varenda muskel känns det som.
Men nu har det ganska jobbiga samtalet gjorts och vi känner oss båda lite lugnare inombords. Men att vänta är alltid påfrestande, idag är vi dagdrivare.

Det märks att vi passerat halvtid. Tiden räcker inte längre till.

Annonser

Ett svar to “Onsdag blev torsdag”

  1. Hej! Jag förstår dig om du upplever mig som lite märklig som lämnar en kommentar här, men det får jag ta. Jag har suttit och slösurfat på allt och inget och av någon konstig anledning kom jag in på din blogg. Mycket märkligt, jag minns inte ens hur jag hittade hit. Nåväl, det känns nästan som att läsa någon främmande människas dagbok, det känns som att jag gör fel. Trots det faktum att du lagt upp den på nätet. Hur som helst fastnade jag här och började läsa både det ena och det andra inlägget eftersom jag blir nyfiken av ditt sätt att skriva. Dessutom är du i Chile just nu, det resmål jag och två kompisar valt för årets vinterresa. Vi åker dit nästa måndag. 5 arbetsdagar till sen är jag världens lyckligaste. Okej, detta inlägg blev nu lite längre än jag tänkt och framför allt helt meningslöst. Hur som helst har du inte bara vänner som läser din blogg utan även förvirrade söndagssurfare. Hoppas att din vistelse i sydamerika fortsätter fin fint!

    //robin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: