Arica

Min dators klocka visar på 03.24, alltså är den snart halv ett här. Jag kom ihåg brorsans namnsdag men hade varken tillgång till sms-tjänster eller internet, så han fick inte veta det. Utanför fönstret har de sommarlov och leker högljutt i kör med hundarnas skällande. Vi har öppnat fönstren för korsdrag men gardinerna fladdrar inte ens.

Vi är i Arica i norra Chile. I första hand för att träffa släkt och vänner, i andra för att softa, bada och äta gott. Mostrarna är väldigt lika varandra i utseende, gester och vänlighet, kusinerna nyfikna och glada. Kompisen till en av dem stod hänförd i ett hörn av vardagsrummet och lyssnade när jag och darling uppmanats att prata svenska med varandra en stund. Hon hade aldrig hört ett annat språk pratas live förut.

Den några dagar långa svackan bestående av uttrycksångest, trängselångest och allmän existensiell ångest, är för den här gången över. Jag börjar känna mig mer hemma i landet, språket och vanorna. Ingen skrattar ondskefullt och viftar med en köttbit när jag säger att jag helst är vegetarian. Snarare går de genom eld och vatten för att leta rätt på annat protein. För protein måste jag ha, annars är det ju inte mat! Och då räknas knappast bönor.

Några saker har jag undrat över, mest varför ingen har handdukar i badrummet. Handfat finns, likaså tvål, men ingenting att torka sig på. Mycket av den vardagliga kulturen är annars lik Spanien. Det vita, färska brödet t.ex, som alla äter och köper hela tiden. Till frukost, lunch och middag. Måltider med blicken fäst på tv:n under tystnad. I min uppväxt var tv:n den stora ondskan som barn vill men inte får titta på och vuxna bara använder för nyheter. Så är det alltså inte här. (Ojoj, jag ska inte ens börja prata om vad jag tycker om nyhetsrapporteringen.)

Jag håller redan på att fastna i Rojo, som Idol fast chilenskt.
Idag åt jag ost på tub som jag inte hajade innehöll salami förrän efteråt. Jag saknar knäckebröd och glömde havregrynen i Santiago. Men jag lyckades sola en hel dag på playan idag utan att bränna mig och det är personlig debut. Jag är stolt och lyckligt. Faktiskt genomgående lugn och glad.

Har lyckats färga stora delar av håret rosa, på inrådan av darlings 16-åriga kusin. Det är lite hippt nämligen.

marmelad.jpg

Det gula guldet, på det vita.

Annonser

Ett svar to “Arica”

  1. Åh fuck off, det där ser redigt smarrigt ut. Marmis äter jag bara på hotell.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: