I händelse av min död

Såhär lagom till midnatt har jag kommit på ett nytt grepp till essän. Den som skulle varit klar långt tidigare, den som nästan ätit upp hela min dag. Tack och lov räddade Roomie mig undan den fullkomliga sammanstörtningen. Hon räckte mig huvudvärkstabletter i ask, sitt sunda förnuft och bockade av punkter från min lista i rasande takt. Nu återstår endast några få, plus essäjäveln dårå, och medföljande elände som aldrig verkar ta slut

Men jag är mätt. Och lycklig. Och misstänker att detta blir den sista bloggen innan resan, (bara en misstanke, inläggen kan komma att komma i tusental). Brorsan har bjudit på försenad men kärleksfull födelsedagsmiddag på en grek, och jag rullade hem efteråt. Kramade hej då osande i vitlök, men det gör inget för darling som är på väg hit osar det samma.

Varje gång jag ska på resa (framför allt flygresa) får jag en stark inpuls att lämna ett avskedsbrev på köksbordet. I händelse av min död. Där jag sammanfattar vad jag känner för alla och ber dem om diverse absurda tjänster inför begravningen. Lämnar ett ogiltigt med innovativt testamente för dem att följa min sista vilja genom.

Liksom tidigare gånger kommer brevet lämnas oskrivet och jag kommer antagligen och förhoppningsvis hem levande igen i februari. För jag kan inte dö 2007. Jag har stora förhoppningar på det året. Så mycket fint kan hända och jobbigt likaså, men jag har äntligen bestämt mig för att ta mig för vissa saker, och det vore snopet om jag började året med att dö.

Min psykolog lärde mig att det är okej att uttala farhågor eller rädslor, de blir inte mer verkliga för det. Om jag dör på min resa har det nog ingenting att göra med detta inlägg.
Dessutom vill jag verkligen leva.

Annonser

2 svar to “I händelse av min död”

  1. Gah! Plötsligt insåg jag att du ska fara!
    Min livlina på fjället, min kaffe i gryningen! Fats du kommer få det sjukt kul. Och när du kommer hem ska vi kanske ta itu med det där med världsfreden.
    Love ya!

  2. Jag har postat testamente en gång. Hade noja på Arlanda inför atlantflygning och skickade det hem till mig själv, från Arlanda. Kändes väldigt absurt. Jag skrev vilka som fick läsa mina dagböcker och sånt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: