Sex månader senare

Mitt problem var ju att jag inte väntat mig svaret jag fick. När jag skrev kärleksbrevet trodde jag att det var ett hej- då- brev, inte ett nu-ska-vi-vara-med-varandra-och-vara-glada-brev. Jag hade inte vågat vara så modig, vara så stor i egot att jag höjde rösten och protesterade. Mina känslor är ju verkliga, då måste dina vara det också.

Jag blev så förvånad när jag insåg att om ungefär två sekunder kommer vi att kyssa varandra. Jag tänkte att ok, det här kan vara farligt. Visserligen har vi skrivit några subtila kärleksbrev till varandra, men den verklighet som ryms i min hjärna behöver inte vara den som ryms i hans. Samtidigt hade jag saknat honom, och just då så mycket att jag fångade stunden. Dagarna efteråt var bisarra. Overkliga.
Jag har nog alltid varit sån. Tänkt att det perfekta är till för att drömma om. inte konstigt kanske, efter att under hela uppväxten drömt om en kärnfamilj, parabolantenn och hund, fullt medveten om dess omöjlighet. När jag fick katt nöp jag mig i armen. Men kissemamman var inte riktigt drömkatten, hon var för energisk och ogosig. Hon ville köra spikklubba i tårna hellre än att ligga i mitt knä. Curran dregglade, undulaten Felix blev aldrig tam. Det var alltid något som stod i vägen för perfektionen.

Så det var inte så konstigt att jag trodde att allt var på låtsas. Jag somnade och tänkte att när jag vaknar igen är han borta. Eller har slutat andas.
En morgon i början, var vi hos mig och skulle gå ut och äta frukost.
-Du…. sa han.
Jag satt vid det bruna skåpet. Jag förstod att han nu skulle bekänna vilken dålig idé det här var. Jag stålsatte mig.
– Ja…?
– Jag äter gärna pizza.
Inombords jublade jag, utåt nickade jag bara medhållande. Jag är ingen pizzaperson, men visst.

Han skämtade lite om tredje-dejten-syndromet. Om vi skulle sluta ses nu eller? Och jag log. Han förstod verkligen inte. Han hajade inte hur fast jag var. Hur jag sparat känslor på hög och byggt upp tanken på en person som jag kunde vara mig själv med. Som jag kände pirr i hela kroppen med. Som luktade underbart gott och lyssnade på saker jag sa. Som var så cool och självständig och sig själv att mitt intresse inte skulle svalna efter en vecka.
Att han var den personen. Att jag hittat rätt nu. Att jag äntligen kunde sluta oroa mig för att göra någon illa. Jag skulle inte dumpa nu. Inte frivilligt i allafall.

När jag till slut började förstå att han verkade vara här för att stanna ett tag, kunde jag andas lite lättare. Men då dök de där frågorna upp. Kring bagaget vi hade. Från den där förra gången vi hängde. Som jag trott att jag skulle slippa handskas med eftersom hej-då-brevet skulle skilja oss åt för alltid. Och sedan ett par söndagar har det legat och grott, behovet av att yttra mig. Ställa de där frågorna som jag inte vågat få svaret på. Till slut kunde jag inte andas. Så då sa jag det.

Jag börjar så smått förstå att det är cool att visa sig svag. Att det inte ens är en svaghet att säga hey, jag är en sucker för dig och gillar dig så mycket att det gör ont i kroppen. Och om jag får välja kommer vi vara med varandra alltid, vara glada och ledsna ihop. Resa långt och kort, skratta och gråta och älska. Varandra för alltid.

Det behöver inte vara fjöligt att vara romantisk. Det är härligt. Och innerst inne vet jag ju att jag alltid landar på fötterna. Jag behöver inte behålla skorna på för det.

Jag är så sjukt kär i honom. Jag älskar honom. Och antagligen kommer han inte konfrontera mig med allvarlig blick och säga att Agnes, jag läste på din blogg att du älskar mig och är kär i mig. Så känner inte jag. Vi skiter i det här.
Han gör nog inte det.

Annonser

2 svar to “Sex månader senare”

  1. Så naket och vackert och alldeles helt otroooligt fantastiskt!

  2. red wine roomie Says:

    hehe you sik fök (läs med Brett’s röst).
    I love you 4ever.
    Louise better be fekin good!
    hmmmm something tells me she is 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: