Arkiv för september, 2006

Det kallas lördagsångest

Posted in Ångest on september 30, 2006 by Morsan

Jag har lagt ner skrivandet nu. För mycket kaffe och tung huvudvärk fick stegen att styras hemåt, till soffan. Jag har nästan läst ut Gregorius och tittar på Singelcoacherna med ett halvt öga. Det är nästan lika jobbigt som Fling, snäppet mindre vedervärdigt möjligen. Efter pausen ska Peter jaga kvinnor i Kungsan. Jag bävar.

Det molokna har breddats aningen. Det är väl höstdeppet eller stressen antar jag. Bara att härda ut, inte flippa på. Inte inte. Bara finnas i.
Om några sidor kommer Gregorius att dö, jag har vetat hur det slutar sedan första sidan. Nog nästan alla som läst boken visste innan hur det skulle gå. Men jag hoppas att han ska få leva. Jag gillar honom. Han påminner mig om alla ensamma farbröder mitt hjärta blödit för genom åren. Ett stort hjärta bakom ett äcklande skal. En människa som vill alla väl, men som föraktar sig själv.

Imorgon har DAMP öppet hus för alla som bor i huset. Saft och bullar till alla.

Ska jag ta en huvudvärkstablett?

Annonser

Kreativiteten är en svårfångad fjäril

Posted in Eufori, Kärlek on september 30, 2006 by Morsan

Frääääääääs, säger det i mitt huvud. Jag skriver så att fingeravtrycken slipas bort. Klockan är lunch säger magsäcken där koffeinet dansar schottis i dess ekande lokaler. Jag älskar att skapa när jag älskar att skapa. Igår var jag nästan utplånad från kartan, orkade inte vara mer kreativ. Inte rota i högen av textinstruktioner. Ville ligga hela lördag och titta på tv.

Om jag går hem och äter lunch nu, kanske jag blir trött och tappar flödet. Så kan det vara. Jag måste ta reda på.

Idag är det fem månader sen darling hånglade upp mig i soffan. Eller var det jag som hånglade upp honom? Den 14 september var det två år sen vi gjorde slut sist.

Slutet på det längsta icke-förhållandet jag haft skrev jag i dagboken då. Men just nu e han min. Inget icke i den meningen.

En liten lur skulle sitta fint

Posted in Farmis on september 28, 2006 by Morsan

Blogger har strulat hela dan idag igen, men nu kom jag in. Är så trött att det känns som att ögonen möts i mitten av huvudet. Men dagens höjdpunkt när Calle fick sin 30-årspresent, gav rätt mycket ny energi. Den som säger att det är roligare att få än att ge, har fel.

Har just skickat iväg min halvfärdiga text till gruppmedlemmarna. Tog en liten paus och kollade in DI-dokumentären om kärlek som var fin och passade mitt ämne. Försökte hjälpa Åsa och Bodil med att bränna sin film förut, vilket gick sådär. Men vi åt middag på Seymus, som var god. Sen ringde och trackade farmis för att få veta vad en moderiktig pingla hade för kläder 1972, men hon tyckte att jag var för frågvis för att få vettiga svar.

Det beror väl på vad hon är för typ av tjej.
En sån som du farmis. En sån som gillar NK.
Men då är det väl bäst att hon går till NK och frågar?
Men det är 1972, hon kan inte gå till NK. Jag sitter och hittar på en historia här!

….

Om du skulle äta en god bit mat, då farmis. Vart gick du då 1972?
Jag gick väl ingenstans, jag var väl hemma med min man.
Men om du tog med farfar för att äta en god bit mat?
Jaha! Ja å, då brukade vi gå till det där trevliga stället som ni tog mig till på min födelsedag.
Gondolen?
Just det, Gondolen.
Något lite närmare marken?
Nej vet du Agnes, jag minns faktiskt inte idag.

Ett ganska oväntat svar. Farmis minns faktiskt allt. Men jag tror hon ville lägga på, för Aktuellt började.

Moderna muséet också, i morse. Ett grupparbete i form av en pjäs om en tavla. Köpte en spontanpresent till brorsan innan jag gick hem. Men honom såg jag inte röken av idag, så han får den imorgon.

Levande eller död, det är frågan

Posted in Kärlek on september 27, 2006 by Morsan


Jag har städat, tvättat (mig själv och mina kläder) och påbörjat en ny dagbok (Aj löööööv bookbinderserien) som är grön som hösten. Jag har lagt den senaste limegröna i högen av de övriga. Den lila, gula, ljusblå, och hallonrosa.
Ibland när jag tänker på hur mycket text jag skrivit under mina levande år, kan jag önska mig själv död och mina barn vuxna. Så att de kan rota och minnas och goffa in sig i vem jag egentligen var.

Annars är det faktiskt ganska najs att leva idag. Jag har fortfarande skrivkramp men även mastodontkärlekspirr i magen. Och det ena slår som ut det andra.

Skrivkramp

Posted in Ångest, Drömmar on september 27, 2006 by Morsan

Jag har nått den del av projektveckan när jag ska börja skriva och jag har aldrig tidigare upplevt en sådan prestationsångest.
Inatt drömde jag om olika personligheter som jag kunde skapa en historia kring. Jag drömde om farfar, han såg ut som när han levde, fast aningen mindre. Hade lindat en nylonlina runt midjan som ett skärp, det såg nästan ut som att han skulle klyva sig själv på mitten.
Sen var jag på en fest i ett gigantiskt hus bland spansktalande människor. Jag försökte prata men ögonen föll igen hela tiden och jag kände mig oartig. När jag slutligen presenterat mig för alla började jag kaskadblöda näsblod och såg hur jag droppat framför närapå varenda en i sällskapet. Jag skämdes och sprang in på et toalett som tillhörde fastigheten, lyxig med detaljerna klädda i guld. Jag fick inte stopp på flödet, det rann och rann och jag tänkte att ska jag någon gång förblöda så blir det nu.

Såg Inside man igår. Den var riktigt bra. Cool film. Min plan var verkligen att göra som anonym sa förra veckan, alltså se om Syriana. Men jag hann inte. Går fortfarande och tänker på den varje dag.

Men för att återgå till den där prestationsångesten….
Den är närvarande.

Gaaaah!

Posted in Vardag on september 26, 2006 by Morsan

Va ere för fel på Blogger?! Mitt inlägg vill ligga här nu!
Jävla.

Mer fiskbullar till folket

Posted in Drömmar, Kärlek, Vardag on september 26, 2006 by Morsan

Igår bjöd jag darling på min specialrätt: fiskbullar med potatis på tomat- och broccolibädd.

Det här var bland det godaste jag ätit i hela mitt liv var hans kommentar.

Inte mycket gör mig gladare än när någon diggar mina fiskbullar. Jag blir varm och stolt varje gång jag och brorsan ska laga middag ihop och han frågar om vi inte kan äta det. Kanske har det att göra med att jag tyckte så mycket om skolmaten och att detta är ett sätt att ge den upprättelse.

Inatt drömde jag att jag var kille och just blivit dumpad av min flickvän för en annan killes skull. Jag satt på en grässlänt med ansiktet i händerna. Jag fick inte gå hem, de var nämligen där. I min säng.
Sen drömde jag att darling tagit ledigt från jobbet idag eftersom hans barn skulle födas. Han var visserligen inte helt säker på att han var pappan, men antagligen och oavsett så var tjejen en god vän till honom som han delade lägenhet med.
I drömmen var jag inte svartsjuk eller ledsen, utan mest orolig över att programförslaget till P3 inte skulle bli klart i tid. Jag var fullt upptagen med att vara med i Top Model som jag valts ut till mot min vilja. Men tydligen kunde jag få gratis massage och pedikyr bara kameramännen fick följa mig på stan. Och jag var så nära att tacka ja, men sa slutligen nej. Hoppade på en buss istället, efter att ha kört in mitt busskort i en sån läsare som Upplands lokaltrafik har. Läsaren åt upp mitt kort, så jag tvingades planka. Och jag och darling satte oss längst bak bland mjuka kuddar, och hånglade hela resan.

Vaknade förvirrad. Barnet? Fanns det?