Hej Göteborg

Jag tänker ofta att jag borde lägga upp mail jag skrivit, men det blir sällan så.

Hej kompis!
Jag skriver tillbaka på en gång, annars tar det två månader igen och det vill jag inte.
Imorse vaknade jag på botten efter en dag topp, dessförinnan en hel helg dopp. Innan det sju dagar eufori…Ja, du hajar galoppen. Imorse varjag iaf alldeles förkrossad, hade sovit skit och drömt konstigt.
Har så mycket i huvudet just nu, men inte så mycket energi.

Satt och nickade med i allt du skrev. Om Spaniengänget och ångesten inför att höra av sig, eftersom språket suger. Jag har inte hört någonting alls från någon, på säkert ett år. Har tänkt skriva till Jose, haft det på listan sen du gav mig adressen, men inte gjort det. Jag ska, tänker jag. Jag ska. Men nej.
Sen om dalarna och topparna. Jag håller med om att bromsande i uppförsbackarna kan dämpa dipparna. Det var något jag fick träna på mycket när jag gick hos psykologen. Men samtidigt är topparna så ljuva att ingen ska ta dem ifrån mig.

Att vara kär och ihop är svårt, även fast han verkar gilla eller åtminstone acceptera min personlighet. Men på sistone har jag försökt dölja dipparna och vet att det är dåligt. Att jag istället bygger upp ett torn av något som sedan kanske får mig att försöka få honom att göra slut. I gropen är jag inte vacker, inte
charmig, inte ett dugg talangfull eller kreativ eller humoristisk, jag är bara torr och meningslös. Han är jämn och i mina ögon alltid grym. Och jag frågar mig vad han
gör med mig.
När jag är glad förstår jag.

Den nya kursen är fantastisk, men jag har haft huvudvärk i två dagar av ansträngningen. Vi skriver och skriver och första inlämningsuppgiften är att beskriva ett dramatiskt barndomsminne. Jag har redan börjat Dagen då pappa dog och tänker köra hårt. Det tar ett halvt liv att erkänna för sig själv att det som kommer inifrån oftast är det bästa.
Du får gärna vara min kritiker, jag lovar att skicka saker jag anser, eller inte, läsvärda.

Nu ska jag göra skrivuppgiften till imorgon.
Känns bra att du finns där borta. Kanske jag kan komma och hälsa på under min ”projektvecka” i oktober? Eller nåt annat.

Stor endorfinfattig kram från Agnes

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: