Att älska och att klaga – det är livet

Jag ser mig själv speglas i brödrosten och eftersom den är konvex ser min byst enorm ut, mina armar sjukt smala. Ett skönhetsideal inte allt för långt från verklighetens, i brödrosten en rätt sjuklig syn.
Jag vill skriva om saker som upprör mig, men slås hela tiden tillbaka i mjuka tankar på hur sjukt kär jag är. Under de senaste tre månaderna, särskilt i början av dem, funderade jag ofta på om det någonsin blev bara härlig och inte också jobbigt och kom fram till att antagligen inte. Men i flera dagar nu, har det varit bara bra och bara härligt och även fast jag drömmer om att jag förlorar honom nästan varje natt, så finns han kvar när jag vaknar. Hittills i allafall. Och allting känns mer hela tiden och intensivt umgänge får mig bara att vilja ses ännu mer. För jag blir aldrig mätt.
Jag har gått från att vilja vara steget före och den som dumpar först, till att njuta av det fina just nu och fånga det i min famn. Och vill han dumpa mig sen, då får han. För jag fick allt det här, i flera månader faktiskt.

Men även fast mitt förnuft drunknar i kärlekskrankhet hela tiden, så tar sig ändå vissa saker genom filtret. Imorse pratade de på ekot om att personer som kör upp (för körkort) ska lära sig hur man är en så miljövänlig bilist som möjligt. Å, jey, tänkte jag. Ska vi peppas att köpa miljöbil, kanske tom få rabatt, men o nej. Bensinbil är fortfarande norm. Och det enda som ska läras ut är att inte gasa femtio meter innan ett rödljus eller sladda för mycket och slita på däcken. Jag blir så trött. Lär oss istället att det är omöjligt att vara vänlig mot naturen i en bensinbil. Lär oss vilka fordon som funkar, om alternativen till bensin och diesel. För annars fostras ju ännu en fullkomligt omedveten generation som gastar om hur JOBBIGT det är att bry sig om miljön. Det är precis som med biltullarna. Hur många vet egentligen om att miljöbilar slipper tullarna helt? Och att de dessutom parkerar gratis i hela innerstan. Inte många. För informationen når inte fram.

De som vill tvärbromsa och sladda och axa innan rödljus gör det oavsett vad körskolan lär dem. Kan inte folk sluta vara så dumma i huvudet? Hur länge har någon på vägverket suttit och klurat på den här lagändringen, över hur många bullar och koppar kaffe? Kunde de inte kommit fram till någon aningen mer klyftigt istället?

Blä.

Annonser

5 svar to “Att älska och att klaga – det är livet”

  1. Om det känns bättre så kör min trafikskola med etanolbilar. Och ett långt och mastigt kapitel i teoriboken handlar om miljön och bilar. Och min lärare kan kritisera mig efter en lektion för att jag inte växlade upp mer miljövänligt. Och de bilar som klassas som klass 1 idag, det vill säga de som är gratis tull och parking, kan man idag bara köra 10 mil med och de är schweindyra. MEN på min trafikskola anses detta som viktigt utlärande OCH det stpr tom på deras webb att de är mijöinriktade. Så liiite bra finns det iaf.Tack för ikväll pinlan. Kram.

  2. ps. om man köper en miljöbil klass 1 får man också slippa fordonsskatten. tjoho! ds.

  3. man kan ju lära dom att med en miljöbil kan man sladda å axxa hur mycket som helst utan att planeten börjar gråta. om miljäbilar fick åka 10km/t fortare än bensin bilar skulle bytet gå snabbare :)/z ,härligt att kärleken är så fin med dig!

  4. Jag visste faktiskt om fördelarna med etanolbilar, för sedan en tid tillbaka en tung kampanj för att få mamma att köpa en sån istället för miljöbovsbil, jag SKA lyckas.

  5. Tack för all den glädjande infon fina ni! Nu är jag lite mindre arg 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: