Klackarna i taket

Jag var klädd i frack och lackskor. På besök i ett museum där hästar i olika färger och former var en specialitet. Vi stod samlade likt ett begravningsfölje, skulle ta avsked av någon och ha fest på samma gång. Jag blev svartsjuk och gick därifrån. Snodde vaktmästarens nyckel och började tillsammans med Roomie att låsa upp diverse dörrar.
Betongväggar täckta med målningar av röda, skenande hästar. Ett annat rum fullt av antika möbler.
Plötsligt flåsade vaktmästaren mig i nacken.
Är det okej att titta sig omkring lite? undrade jag. Det fick jag.
Brorsan, en kusin och en dvärg dök upp ur skuggorna. Även de iklädda frack. Arm i arm gick vi tillbaka mot festen. Jag började sjunga:
There´s no business like showbusiness… De andra hakade på. Vi gjorde små upphopp och slog klackarna mot varandra.
På ytan var jag glad. Inuti fortfarande svartsjuk.
Då ringde klockan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: