Arkiv för juni, 2006

Klackarna i taket

Posted in Övrigt on juni 29, 2006 by Morsan

Jag var klädd i frack och lackskor. På besök i ett museum där hästar i olika färger och former var en specialitet. Vi stod samlade likt ett begravningsfölje, skulle ta avsked av någon och ha fest på samma gång. Jag blev svartsjuk och gick därifrån. Snodde vaktmästarens nyckel och började tillsammans med Roomie att låsa upp diverse dörrar.
Betongväggar täckta med målningar av röda, skenande hästar. Ett annat rum fullt av antika möbler.
Plötsligt flåsade vaktmästaren mig i nacken.
Är det okej att titta sig omkring lite? undrade jag. Det fick jag.
Brorsan, en kusin och en dvärg dök upp ur skuggorna. Även de iklädda frack. Arm i arm gick vi tillbaka mot festen. Jag började sjunga:
There´s no business like showbusiness… De andra hakade på. Vi gjorde små upphopp och slog klackarna mot varandra.
På ytan var jag glad. Inuti fortfarande svartsjuk.
Då ringde klockan.

Drömskörd

Posted in Övrigt on juni 28, 2006 by Morsan

Natten till måndag:

Vi satt i en bil. Jag hade ont i huvudet och han såg ut som Kelly Osbourne. Sakta körde vi ner för en backe på en smal grusväg och vi bråkade, fast jag minns inte om vad. In i minsta blodkärl var jag sorgsen utan att kunna förklara. Han ville förstå mig och jag kände mig inträngd i ett hörn. Bilen stannade igen. Fåglar kvittrade nog utanför och jag var snorig av pollen.

Agnes. Jag tror att du är psykiskt sjuk.

Han sa det avslappnat och självklart, som att det var så det var och jag kände att han hade rätt. Så jag flippade. Jag började slå honom i ansiktet, med handflatorna som övergick i knytnävar. Slog och grät så att tårarna sprutade och skrek. Ordlösa harranger.
Han reagerade med sorgsen blick. Slog inte tillbaka. Skyddade ansiktet lite bara.
För varje slag blev jag allt mer ledsen. Han kunde ju inte vara med en tjej som flippade och slog honom. Jag kunde inte vara med en kille som gjorde mig till en person som slog någon.
Det skulle inte, kunde inte fungera. Och jag var psykiskt sjuk.
Men jag behövde honom. Älskade honom.

Jag vaknade gråtfärdig med en sten större än Gotland i bröstet. Lade nästippen mot hans arm, han som framkallar drömmarna. Känslorna. Tänkte på bilden från min årsbok i trean, där en kille och en tjej ligger i en säng tillsammans. En bildtext:

Ibland önskade jag att jag varit hon. Då hade jag också varit kär.

Jag har haft så svårt att bli kär. I så många år. Och jag har legat sådär och tänkt sådär, och önskat mig förståelse. Eftersom det gör ont att inte vara kär tillbaka. Den där känslan av att vara gjort av papp och att göra någon ledsen är så vidrig.

Det gör ont att vara kär också. Ont att drömma om förlust och sorg och psykiska sjukdomar. Men för en gångs skull kan jag vara den där tjejen som ligger där och tittar med stor blick. Och är kär.
Hur coolt som helst.

Långfrulle

Posted in Övrigt on juni 28, 2006 by Morsan

Det finns inget mer semestrigt än att äta frukost till Sommar börjat. Softa ännu längre, kanske inte ända till halv 3, men en bit in i sändningen. För att veta om det är nåt att ha.

När jag var liten tyckte jag bara om signaturmelodin, innehållet var för långsamt och torrt. Nu har jag ändrat uppfattning. Liksom min inställning till

keso
oliver
senap
pesto
vin
öl
frukt i mat (har forfarande lite svårt för äpple och ananas)

En mogen smak i en mogen människas kropp. Satt på en spårvagn härom dagen inför Sverige- Englandmatchen. Började prata med ett killgäng från Åkersberga. En av dem tyckte att vi skulle sova tillsammans senare.

Jag tror dessvärre att jag är lite för gammal för dig. sa jag moget.
Men jag är 19 kontrade han.
Jag är 27.
27?!?! vrålade gänget unisont. Som att jag sagt 40. Frågade hur gammal de trodde jag var. Max 21 var deras svar.
Killen som ville sova med mig slet sig från sitt gäng eftersom det var roligare att vara med mig. Snart började han sakna sina kompisar, hade ingen telefon, inga pengar, ingen stans att ta vägen i främmande stad.
Skärp dig sa jag. Du är vuxen. Du är ju fan 19 år gammal.
17 mumlade han. Jag är bara 17.

Jag kände mig lite smickrad. Men mest gammal.

Äntligen…

Posted in Övrigt on juni 28, 2006 by Morsan

…finns en sajt där jag kan räkna ut mitt fultal.
Mitt utlåtande:

Du befinner dig i en farlig situation.

I det intervall du hamnat i har ditt fula leverne ännu inte tagit över och du prioriterar fortfarande behov, såsom hunger och sömn, högre än sexuell stimulans.

Var dock på din vakt!

Du står på tröskeln till ett svårare sexuellt missbruk. Vid fortsatt höjning av ditt fultal finns risk för att Maslows behovstrappa vänds på sin ände och ditt liv slutar i sömnbrist och självsvält till tonerna av dansband och Ibiza-disco.

Vårt råd till individer i denna situation är följande: Be kvinnor/män i din närhet använda pösiga, vita sloggitrosor. Använd själv vita, pösiga sloggitrosor.

Är du kille bör du dessutom sluta äta ägg och annan proteinrik mat samt placera en bild av Birgitta Dahl på nattygsbordet. Om inte dessa åtgärder hämmar din sexuella lust bör du låta kastrera dig eller i alla fall hoppa från hög höjd ner på ett trappräcke.

Lycka till!!!

Imorgon smäller det

Posted in Övrigt on juni 23, 2006 by Morsan

Glad midsommar!

Omen?

Posted in Övrigt on juni 20, 2006 by Morsan

Drömde att Tyskland vann över Ecuador med 40-6. Så många mål hade aldrig någonsin gjorts i ett vm-sammanhang och jag var skitsur över att ha missat matchen. 40-6 innebar ju ungefär ett mål varannan minut, snacka om underhållning.

Sen drömde jag att brorsan var hemma igen. Han hade till slut inte vågat åka till Rom.

Annars måste jag säga att jag tycker att Så gör Zlatan i DN varje morgon, är bland det mest meningslösa och tråkiga jag läst. Verkar bara vilja komma fram till att Zlatan softar på hotellrummet hela dagarna, istället för att hålla presskonferens eller äta frukostbuffé med de andra.
Vad vill de att jag ska känna? Upprördhet?

Ofrivilligt upplyst

Posted in Övrigt on juni 19, 2006 by Morsan

Fönstret står vidöppet och jag har inga byxor. Jo, underbyxor. Har några få dagar kvar på penicillinkuren som sänkt mig till havets botten i snart en vecka, så jag hoppas verkligen att jag är sjukt frisk när detta är över.
När (om) Sverige går till åttondelsfinal får jag dricka alkohol. Har nämligen inte vågat trotsa antabuseffekten.

Såg just forna hemlandet Spanien vända matchen mot Tunisien och vinna med 3-1. Tjo. Men de spelade bra i gruppspelet förra vm också, åkte ut snabbt. Kanske vänder motvinden i år.

Sprang in i exet på stan igår. Såg honom inte förrän alldeles nära. Förr om åren när vi krockade på stan tänkte jag vilken snygging men igår ingenting alls. Bara lite trötthet längst inne, irritation och lättnad över att jag inte var den där tjejen som gick bredvid. Som senare såg honom hälla i sig öl på öl på öl, släpa hem honom. Skämmas. Skyla över.
Exet var besatt av sina x. Pratade om dem ofta och gärna och jag blev ledsen inuti. Ville inte höra. Nu händer det igen. Jag vet mer om x:et än vad som är nyttigt. Vilken tvål hon använde, vilken mugg hon drack ur. Var hon extrajobbade, hur hon raggade. Att hon var svartsjuk.

Jag har inte frågat. Jag får veta ändå. Fast jag inte vill. De är ju vänner. Och dem pratar man om.
För mig är hon fortfarande ett x. Jag vill fortfarande inte veta.