Lugnet efter den inre stormen

På landet.

Söndag morgon. Dricker avslagen Coca Cola och hoppas att magen ska stå pall. Jag och Terese pustar ut efter det dryga dygn som skulle kunna ge oss bragdmedalj i plikttroget arbete.
Jag är så glad över att må bättre, lycklig över att ha kommit ut helskinnad på andra sidan. Igår sprang vi uppför fem trappor utan hiss, efter en Ivone som var sen till sin radiosändning. Jag tänkte att det handlade om att låtsas som att jag mådde finfint och att jag snart skulle ligga hemma, raklång på sängen, bara några meter från toaletten. Filmningen på radion kan ha blivit jättebra. Varje gång vi följer med Ivone på något av hennes alla engagemang, fascineras vi av hur cool och anpassningsbar hon är. Oavsett om det handlar om att ha möte med lärare, besöka hivsmittade eller hantera en radiosändning där det mesta går snett, är hon peppad och rättfram och kameravan.

På vägen hem var vi glada men trötta och jag kände att jag ville lägga mig framför tv:n hela kvällen. Magen värkte och jag var så törstig men klarade varken att äta eller dricka. Pillret jag tagit för att överhuvudtaget klara resan från Xai Xai kändes som en propp som höll en massa gift fånge i min kropp.

När vi kom in i huset var engelskläraren där och höll lektion, och mån om att inte missa värsta tillfället att få det på band, fortsatte jag filma. Den lilla familjen utgörs av bland de mysigaste personer jag har stött på. Och den öppenhet och kärlek som vi har mottagits med går inte att beskriva i ord. Utan tvekan har de låtit oss bli en del av dem och deras vardag. Vi delar deras matbord, följer med på semestrar, vardagsbestyr och tillåts filma överallt hela tiden. Alla agerar med självklarhet framför kameran som att vi inte vore där. Flera gånger har vi legat vakna sent och nojat över att vi ska sabba allt det fina som vi får vara med om här, genom att paja ljudet eller bilden eller inte ha förmågan.

Men just nu, denna ljuvliga söndagsförmiddag, sitter jag under ett träd på en ö utanför Maputo, med en laptop i knäet. Blickande ut över banan-, ananas- och melonodlingar. På grillen ligger en gasell och huset får elektricitet med hjälp av en bensindriven generator. Korna betar i hagen och en get skriker efter hjälp eftersom han vet att han snart ska slaktas.Har antagligen sett de sex flådda kaninerna som hänger på staketet.
Surrealistiskt. Lyckligt.

Sällskap under trädet.

Annonser

3 svar to “Lugnet efter den inre stormen”

  1. sötaste! vintern är hårs, jag ligger i lillsoffan med feting-förkylningen.. mailar dig senare 2day eller imorgon!
    Kärlek /m

  2. vinern är hård menar ja ju…

  3. Hej Agnes,

    Vi har en gemensam bekant: Ivone.
    Lade ut en länk til din blogg på min.

    Hälsningar
    Bosse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: