Bra film vs verkligen katastrofdålig film


Brorsan och jag begav oss i ut i snömodden för att hitta lunch till honom. Han slutar snusa och lider av överskottsenergi. Efter sushi på Panda kom vi på att det var en bra idé att jag inkasserade filipin-biobesöket och först vägde vi mot Mun mot mun, men sen kom vi på att feel-good var bättre en sån här typ av dag. 17.00 på Grand och jag minns faktiskt inte vad filmen hette, men Sara Jessica Parker spelade en vidrig person som hängde i ett hus i juletid med 7-8 lika vidriga karaktärer. Jag förstod varken vad filmen ville säga eller hur den kunnat ta sig till biograferna.
Både jag och brorsan hade sett reklam för den och båda trott att den var en sån där förutsägbar men ändå lite rolig film, men vi undrade båda vad som hänt med de scenerna. Var de bortklippta?
Brorsan gick fram till biljettkillen efteråt och sa att han tyckte att filmen borde tas ner från biografen. Killen kunde inte annat än att hålla med.
Så du har sett den konstaterade bror.
Ja tyvärr.

Dock såg jag en BRA film imorse, när jag hade svårt att vakna och faktiskt inte tog mig ur sängen förrän kl 2. American Splendor. En enormt hoppingivande film om världens bittraste kille som finner kärleken. På ett udda sätt. Jag blev glad, peppad och kände mig villig att kompromissa den dag ensamheten biter sig fast i kroppen på riktigt.

Snart är det Top model-häng i studion, vilket betyder att det gått en vecka sedan vi senast hade det och att tiden rusar som vanligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: