Redan trött på glöggen

Tröttsjukan har slagit mig i huvudet igen, kanske för att jag stressade för mycket innan lovet. Eller för att jag druckit för mycket öl. Eller för att existensen blir särdeles påtaglig såhär i juletid, när allt vi verkligen vill ha är kärlek.
Igår satt jag vid datorn rätt sent, rätt trött, med mössan så långt ner över ögonen som det gick utan att tappa synen. Stirrade på skärmen, ville blogga men hittade ingen som helst inspiration. En person passerade utanför fönstret, stannade upp och vinkade. Stor mössa, lång jacka. Jag kisade, försökte se vem det var utan att lyckas. Han vinkade igen och log. Jag kisade. Han gick.
Då kom jag på att det nog måste ha varit fotografen som jag träffade på ett bröllop för ett par-tre veckor sedan. Och tänkte att jag nog borde öppna dörren och säga hej. Men jag satt kvar. Apatisk.
Jag är inte likgiltig, bara trött. Och i min enorma törst efter kärlek orkar jag inte anstränga mig alls om inte pirret i magen hjälper mig. Och pirret gömmer sig. Jag träffar någon och tänker att är han inte lite för sportig, borde jag inte ha någon mer sunkig. Hittar en sunkig och drömmer om någon uppstyrd. En tjock, en smal, för rolig, för charmig, för trevlig, för tråkig.
Och innerst inne vill jag bara att det ska vara kärlek. Som fotografen sa:
Jag skulle göra vad som helst för att bli riktigt kär. Till och med vara olyckligt kär hellre än att inte känna något alls.

Jag vet inte om jag håller med. Olycklig kärlek gör ont, likgiltig kärlek känns inte. Bara i form av dess platta och intetsägande form. Och i det fallet fyller jag livet med andra saker rätt okej. Det är ju så skönt att känna. Så levande.

Imorgon drar jag hem till julen och filmen jag ska göra om Leif. Har börjat skissa på bildmanus i huvudet. Igår gav jag en mp3-spelare till mig själv i julklapp, som går att koppla mick till. Satt och pillade utan att fatta i flera timmar igår kväll. Teknikfreaket Jon tog över och konstaterade efter ett tag att mickingången måste vara trasig. Jag gick hem och var arg. Imorse lusläste jag instruktionsboken och nu funkar den! Jey. Jag är som min mor.
När Leif hade köpt en skylift ville han genast prova den, men mamma bad honom att snälla först läsa intruktionsboken.
Äsch, alla vet väl hur en skylift fungerar tyckte Leif och hissade upp sig själv till högsta läget. Där fastnade liften.
Mamma sprang och hämtade instruktionsboken.
Hör här vad som står ropade hon upp till Leif massa meter upp.
Använd ABSOLUT INTE skyliften förrän du läst intstruktionsboken!!

Grannen fick plocka ner Leif med sin grävskopa och mamma fick rätt igen. Hon skulle kunna bygga ett hus bara hon fick läsa instruktionsboken först.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: