Den tvåhundrasextionde sanningen

Den sista fredsmedlemen gick just ut genom dörren. Jag har svettats i dryga två timmar, nu fryser jag och är sömnig. Jag gjorde en pärlplatta som det står Sthlms Freds på, vilket tog hur lång tid som helst. Men väl påbörjat arbete är svårt att avsluta. Tyvärr blev den ganska ful.
Känns overkligt att få jullov imorgon. På golvet i min lägenhet står ett berg av utrustning. Sista skoldagen och 200 000 saker som var halvfärdiga. Jag var tvungen att gå mitt i, till freden och fixet. Imorgon ska vi julavsluta i Vårberg, visa en film och sjunga sånger kanske.

Ensam i Studion alltså, med ej uppätna pepparkakor och skållade mandlar i drivor i köket. Lagom många kom på mys, men inte tillräckligt många för att klämma fem påsar mandlar. Sara hade sjungit julkonsert med sin nation i Uppsala och igen kände jag att jag vill också sjunga i kör. Det skulle jag ha tid med nu. Just nu, ensam i studion och jag kan sitta här hur länge jag vill för det enda jag behöver vara pigg för imorgon är avslutningen.

Kärlekskrank. Mätt. Trött. Längtar efter sömn och efter att ha plockat undan det sista.

Detta, det tvåhundrasextionde blogginlägget, blev inte så skärpt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: