Ett minne

Med nästan fem år, sand i håret och mellan tårna. Världen sträckte sig några kilometer bort. Rädsla botades med varma famnar, tända lampor och skrammel i köket efter läggdags. Smärta var en glasbit i foten. Farligt var att dricka smutsigt vatten eller att gå ut ensam på kvällen.
Det kan ha varit en måndag, en lördag eller onsdag. Ute sken solen som värmde och dammade gjorde vägen. Länge hängde orden kvar i luften tillsammans med ljudet av små fötter med spring i. Som i glädje skuttat och dansat och då och då ramlat omkull. Fötter som nu bar en gråtande pojke upp för en trappa. Mot lillasyster på golvet i leken, som såg honom komma, lyfte sin blick.
Och tiden stannade och från den stunden förändrades livet. Tre ord som vände världen uppochner. Tre ord aldrig att blekna. Aldrig att bli logiska.
Pappa är död.
Med nästan fem år och livet gjorde ont. I varje cell, varje vrå, i varje andetag.
Stranden, dammet, himlen, värmen. Allt bestod. Som om ingenting hänt. Som att fantasin gjort ett besök och låtsat livet annorlunda.
Död? Hur länge är man borta då?

Med 26 år, snart tillbaka till den i minnet lyckliga platsen. Till doft av papaya, kameleonter och svarta tusenfotingar. Till utgångspunkten för den jag är. Kanske mötet med den jag var.

Läskigt.

Annonser

Ett svar to “Ett minne”

  1. dina ord har krypit långt in i mig..
    Kärlek M.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: