Pratar alla med varandra om samma saker ute?

Har lite bakfyllehjälm men fick ändå höra att jag såg ovanligt fräsch ut, när jag kom till studion för en stund sen. Är på gott humör men har grus i ögonen. Årets sista bröllop igår (får man hoppas), romantiskt och kärleksfullt.
Men blev nästan mer avskräckt än avundsjuk. Det är ju helt omöjligt att lova att älska någon till jag dör. Väl?

Jag hade roligt, drack fyra på fyra whiskey med lång fotograf som tydligen sitter på samma gata som DAMP. Och vi hamnade i konversationen jag av någon anledning alltid slingrar in mig i. Senast var i somras och då hade jag nog druckit aningen för många whiskey, för jag kom inte riktigt ihåg vad vi hade sagt den gången. Vilket var synd, eftersom jag tyckte att killen var lite cool och söt och samtalet handlande om att ragga. På väg hem i bilen dagen därpå kunde jag inte minnas om han sagt att han var blyg och hade svårt för att ta kontakt eller om han tyckte att ointresserade personer var mer intressanta. Varandras innebörds fullkomliga motsats, men jag hade varit så absorberad av min egen utläggning att jag missat hans. Vilket kanske var synd, jag gissade fel och skottade på fel mål. Åsså igår befann jag mig på ett nytt bröllop, fast i ännu en konversation om könens spel mot varandra och hur svårt det är att bli kär och att olyckigt kär nästan är skönare och mer verkligt än att gång på gång tappa intresset och göra folk ledsna.

Vi fann varandra, pratade om riktigt coola grejer. Om hål inuti som man försöker fylla, om tro och hopp och massor av annat som där i baren kändes som det viktigaste och djupast analyserade på länge. Men jag kunde inte låta bli att känna att vi försiktigt tassade på tå och var oärligt ärliga på något sjukt sätt.

Och till slut så orkade jag inte mer, så jag smet. Precis som i somras. Hoppade in i en bil och försvann. Nu sitter jag och funderar på om jag inte kommer att kunna sluta tänka på honom… ångra min smitning. Som sist. Samtidigt som jag är medveten om att min flykt antagligen var mitt i särklass smartaste drag för att väcka hans intresse. Vilket stör mig. Som fan. På samma gång som jag vet att jag är likadan.
Att den söta kille som jag felbedömde, blev mycket mer intressant när jag kom på att han egentligen var precis som jag….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: